Reaktionerna från miljörörelsen på beskedet att Skogsstyrelsen pausar registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige har varit extremt starka. ”Ett av de största sveken mot naturvården vi sett i Sverige” kallade naturskyddsföreningen beslutet. Även politiker har engagerat sig i frågan. Jens Holm, riksdagspolitiker för vänsterpartiet, anser att Skogsstyrelsens beslut är oacceptabelt och har ställt interpellationer till både landsbygdsministern och miljöministern.
Något som inte har belysts i debatten är att Skogsstyrelsen faktiskt har pausat att registrera nyckelbiotoper tidigare. Beslutet att pausa registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige är alltså inte unikt. Under åren 2010-2014 beslutade Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen gemensamt att nyckelbiotoper inte ska registreras inom Kronobergs län, landskapet Dalsland, samt i kommunerna Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln, Umeå, Robertsfors, Bollnäs, Söderhamn, Ovanåker, Bromölla, Hässleholm, Kristianstad, Osby, Simrishamn, Tomelilla och Östra Göinge, annat än om markägaren så önskar. (Naturvårdsverkets rapport 6468 2011, avsnitt 4.3.3)
Vilka slutsatser kan man då dra av pausen under åren 2010-2014? När markägare fick löfte om att nyckelbiotoper inte skulle registreras i samband med att intresseanmälningar via kometprogrammet lämnades in, vågade markägare anmäla sina värdefulla naturområden till myndigheterna. Bland de intresseanmälningar som innehöll en värdekärna var hela 35 procent områden som myndigheterna inte hade kännedom om sedan tidigare. Områdena var alltså inte registrerade som nyckelbiotop eller naturvärde sedan tidigare. (Naturvårdsverkets rapport 6621 juli 2014, sid 32)
Jag har tidigare bloggat om att det var ett klokt beslut av Skogsstyrelsen att pausa registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. När något inte fungerar kan man inte bara fortsätta att köra på i gamla hjulspår. Erfarenheterna från pausen under 2010-2014 resulterade i mer kunskap och mer kännedom om områden med höga naturvärden för myndigheterna.
Jag anser att det är dags att miljörörelsen tonar ner sitt höga tonläge. Ifall de menar allvar med att värna naturvärden bör de skyndsamt återvända och bidra konstruktivt med sina kunskaper i den gemensamma samverkansprocessen för nyckelbiotoper.
19 maj, 2017 kl. 16:48
I diskussionen om nyckelbiotopsfrågan har det florerat en mängd missuppfattningar, ibland medvetet och ibland av okunskap. I blogginlägget hänvisas till Naturvårdsverkets rapport om Komet. I ett citat därifrån som Jonas Eriksson har med i sin blogg, saknas en mycket viktig och central bisats: …som kommer till myndighetens kännedom genom markägares intresseanmälningar…
Därmed blir meningen i sin helhet så här: ”Inom Kometområdena ska Skogsstyrelsen inte registrera eventuella nyckelbiotoper som kommer till myndighetens kännedom genom markägares intresseanmälningar, annat än om markägaren så önskar.”
När man läser hela texten i sitt sammanhang, och inte tar ut valda delar som Jonas Eriksson gör i sin blogg, så förstår man att jämförelsen haltar betänkligt.
//Göran Rune, avdelningschef, Skogsstyrelsen
21 maj, 2017 kl. 16:58
Skogen ger en trygghet inför en osäker framtid där inte längre alla trender går uppåt. Så länge vi anses våldsamt överanvända fossila bränslen och kärnkraft inte är politiskt acceptabelt, så är nog det politiskt acceptabla i skogsbruk på uppgång. Även miljörörelsen ger ju läpparnas bekännelse till skogsbruk
30 maj, 2017 kl. 18:47
Här är en intressant artikel på di.se:
Regeringen ser över möjligheterna att ändra artskyddsförordningen. Det slår landsbygdsminister Sven-Erik Bucht fast i en intervju med Di.”Om det allmänna vill ta en privatägd yta så måste det allmänna naturligtvis ersätta ägaren. Det ingår inte i ett rättssamhälle att bara ta den”, säger han.
http://www.di.se/nyheter/ministern-vill-inte-rucka-pa-aganderatten/
05 juni, 2017 kl. 9:01
Dagens rättsväsende beaktar inte tillräckligt äganderätten.
Malin Brännström föreslår tydligare lagstiftning, ersättningsbestämmelser och möjligheten att få sin rätt prövad i domstol.
De bestämmelser som saknas är enligt avhandlingen bland annat hänsynskrav, ekonomisk kompensation och rätt till domstolsprövning:
http://www.dagensjuridik.se/2017/06/lag … ennaringen
“Lagstiftningen förvärrar konflikten” – ny avhandling om äganderätten och rennäringen
Dagens lagstiftning är dålig på att hantera konflikter som uppkommer mellan skogsägare och rennäringen. I en ny avhandling från Umeå universitet föreslår Malin Brännström tydligare hänsynkrav, ersättningnsbestämmelser – och möjligheten för renägare och skogsägare att få sin rätt prövad i domstol.
– Dagens lagstiftning beaktar inte tillräckligt äganderätten och renskötselrätten. Istället utgår lagen från att det främst är rennäringen som ett allmänt intresse som ska skyddas, säger Malin Brännström.
– Konflikten hanteras därför inte på samma sätt som andra fastighetsrättsliga konflikter. Det leder till att konflikten successivt förvärras.
I sin doktorsavhandling analyserar Malin Brännström förhållandet mellan äganderätten och renskötselrätten i norra Sverige.
Det är framförallt konflikterna som uppstår mellan renbete och skogsbruk som Brännström har undersökt och enligt henne är det komplicerade rättsförhållanden som orsakats långt tillbaka i tiden som ligger bakom dagens konflikter:
– När man idag analyserar förhållandet mellan äganderätten och renskötselrätten måste man beakta händelser som ligger långt tillbaks i tiden. Annars får man inte förståelse för den parallella rätt till marken som finns idag, säger Malin Brännström.
Enligt avhandlingen utgår dagens lagstiftning från att det är förhållandet mellan två näringar som ska regleras utan att reglera frågan om parallella rättigheter till marken.
Brännström jämför detta med andra fastighetsrättsliga förhållanden, till exempel förhållandet mellan servitut och ledningsrätt. Till skillnad från annan fastighetsrättslig lagstiftning saknas det bestämmelser för att hantera konflikter i både skogsvårdslagen och rennäringslagen.
De bestämmelser som saknas är enligt avhandlingen bland annat hänsynskrav, ekonomisk kompensation och rätt till domstolsprövning:
I avhandlingen lämnas förslag på lagändringar som kan göras för att bättre hantera konflikten mellan skogsbruket och renskötseln utifrån ett privaträttsligt perspektiv.
Till exempel förslår Malin Brännström tydliga hänsynsbestämmelser som inte tillåter långtgående skador, ersättningsbestämmelser och möjligheten att få sin rätt prövad i domstol.
– Jag tror att studien kan bidra till en diskussion om hur förhållandet mellan fastighetsägarens skogsbruk och renskötseln kan regleras och hanteras inom rättssystemet så att de intressekonflikter som finns idag på sikt kan minska.