Förra veckan deltog jag på ett avslutningsseminarium för Skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsman. Det var Lena Söderberg, ordförande för Skogsstyrelsens styrelse som tagit initiativ till ett slutseminarium för Stridsman, som vid årsskiftet avträder GD-posten.

På plats fanns representanter för regeringen, Skogsstyrelsens styrelse och ledningsgrupp, ideella organisationer, andra myndigheter och representanter från skogsnäringen. Temat för seminariet var; Tillbakablick för framtidens skog. Hållbart nyttjande av skog – så får vi det att hända.

Och Monika har verkligen bidragit till att det har hänt positiva saker i skogen. På seminariet bjöds det på en rad intressanta föredrag. Bland annat om dialogens villkor, gränser och möjligheter. Dialog är något som har gått som en röd tråd under Stridsmans tid som generaldirektör. Skogssektorn har tillsammans tagit fram gemensamma målbilder för god miljöhänsyn och ett nytt uppföljningssystem håller på att sjösättas. Jag är övertygad om att det har varit rätt modell för att åstadkomma ännu bättre miljöhänsyn i skogen.

Såväl styrelsen som regeringen uttryckte sin uppskattning över Monikas arbete som generaldirektör. När Elisabeth Backteman, Statssekreterare på näringsdepartementet gav regeringens syn på skogspolitikens genomförande, kändes det riktigt högtidligt och det var nog fler än jag som han tänka att nu presenteras nog Monikas efterträdare. Men regeringens besked om ny GD låter vänta på sig.

Jag uppfattar Monika Stridsman som en lyhörd ledare som har haft modet att fatta viktiga beslut. Till exempel är det omtvistade uppföljningssystemet polytax, på väg att ersättas med en helt ny hänsynsuppföljning. Jag tror själv att det har varit en starkt bidragande framgångsfaktor för näringens stora engagemang i målbildsarbetet om god miljöhänsyn.

Om jag ska lyfta fram några delar som Skogsstyrelsen hanterat mindre bra under Monikas tid som generaldirektör, väljer jag att peka på två saker.

Det känns som Skogsstyrelsen har sprungit iväg för snabbt när det gäller myndighetens iver att få bedriva systemtillsyn enligt skogsvårdslagen. Självklart ska Skogsstyrelsen bedriva ett effektivt tillsynsarbete. Men det känns inte som att myndigheten ser hela bilden för hur skogspolitikens olika styrmedel kompletterar varandra. Ett exempel är ansvarsfrågan kopplat till skogsvårdslagen, som Skogsstyrelsen nu vill utvidga till att gälla aktörer som verkar i skogen. Min bestämda uppfattning är att skogsägaren även fortsättningsvis måste vara ansvarig inför skogsvårdslagen. Något annat skapar en rättsosäkerhet för skogsägaren. Frågan finns nu med i utredningsdirektiven för översynen av skogsvårdslagen.

Den andra frågan som jag tycker Skogsstyrelsen borde ha haft större fokus på är produktionsfrågorna i skogen. Visserligen har Skogsstyrelsen tagit initiativ till en kunskapsplattform för skogsproduktion. Men med tanke på den viktiga roll som ett aktivt skogsbruk bidrar med för klimatet, så måste produktionsfrågorna sättas högre upp på agendan. Skogsproduktion kommer att vara Sveriges globala bidrag till ett framtida fossilfritt samhälle.

Idag deltog jag på Monika Stridsmans sista möte med nationella sektorsrådet. Mycket glädjande fanns produktionsfrågorna tydligt med på dagordningen. Skogsstyrelsen har nu för avsikt att hitta ett lämpligt forum för att åstadkomma större fokus på produktionsfrågorna. Det känns väldigt bra.

Jag kommer nog att sakna Monika som mötesledare för sektorsrådet, det är något som hon verkligen lett med bravur.