I uppföljning efter uppföljning konstaterar myndigheterna att miljömålet levande skogar inte kan nås med nu beslutade styrmedel och åtgärder. Även i den senaste fördjupade utvärderingen, som presenterades i oktober, så konstaterar Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket att miljömålet levande skogar inte kan nås. Myndigheterna anser sig inte heller kunna se någon tydlig riktning för miljön, vilket jag har bloggat om tidigare.
Naturvårdsverket föreslår i den fördjupade utvärderingen att miljöstyrningen av skogsbruket ska stärkas genom att ändra de skogspolitiska styrmedlen. Glädjande nog delar Skogsstyrelsen inte den slutsatsen. Skogsstyrelsen menar att det pågår en rad positiva åtgärder i skogen som myndigheten bedömer kommer att ge positiva effekter i skogen på sikt. Skogsstyrelsen poängterar även att miljömålssystemet behöver utvecklas för att bli mer motivationsskapande.
Från skogsbrukshåll framförs ibland att även om allt skogsbruk upphör, så kommer vi inte att nå miljömålet levande skogar under överskådlig tid. Det är förstås inte särskilt motivationsskapande. Men ligger det någon sanning i skogsbrukets påstående om att det är omöjligt att nå miljömålet levande skogar?
Varje miljömål följs upp via ett antal preciseringar. För miljökvalitetsmålet levande skogar är nio preciseringar fastställda. Dessa är listade nedan;
• Skogsmarkens egenskaper och processer
Skogsmarkens fysikaliska, kemiska, hydrologiska och biologiska egenskaper och processer är bibehållna.
• Ekosystemtjänster
Skogens ekosystemtjänster är vidmakthållna.
• Grön infrastruktur
Skogens biologiska mångfald är bevarad i samtliga naturgeografiska regioner och arter har möjlighet att sprida sig inom sina naturliga utbredningsområden som en del i en grön infrastruktur.
• Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation
Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation inom och mellan populationer.
• Hotade arter och återställda livsmiljöer
Hotade arter har återhämtat sig och livsmiljöer har återställts i värdefulla skogar.
• Främmande arter och genotyper
Främmande arter och genotyper hotar inte skogens biologiska mångfald.
• Genetiskt modifierade organismer
Genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden är inte introducerade.
• Bevarade natur- och kulturmiljövärden
Natur- och kulturmiljövärden i skogen är bevarade och förutsättningarna för fortsatt bevarande och utveckling av värdena finns.
• Friluftsliv
Skogens värden för friluftslivet är värnade och bibehållna.
Tittar man på preciseringarna ovan kan man nog konstatera att preciseringarna är både oprecisa och svårbedömda. Hur konstaterar man att skogens biologiska mångfald är bevarad i samtliga naturgeografiska regioner? När är skogens värden för friluftslivet värnade och bibehållna? Hur bedömer man att skogens ekosystemtjänster är vidmakthållna?
Igår skickade Naturvårdsverket ut ett positivt pressmeddelande om att möjligheterna att utöva friluftsliv ökar. Fler kommuner jobbar med tillgänglighetsfrågår i natur- och kulturlandskapet. Inom skogsbruket sker stora insatser för att lyfta fram värdena för friluftsliv och rekreation. Men oavsett vilka åtgärder som vidtas, så kommer det nog alltid att finnas en uppfattning i samhället om att det inte är tillräckligt.
När det gäller naturtyper finns definitioner framtagna. En naturtyp anses gynnsam när:
– dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker är stabila eller ökande
– de strukturer och funktioner som krävs för att livsmiljön ska bibehållas finns kvar under överskådlig framtid
– bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam
I enlighet med EU:s riktlinjer sattes värdet för önskvärd areal till minst den areal som naturtypen hade vid Sveriges inträde i EU 1995. För naturtyper som minskat avsevärt under historien och som är utsatta för negativ påverkan, sattes värdet för önskvärd areal högre, i många fall 20 procent av beräknad förindustriell/historisk areal. Det antogs motsvara tröskelvärdet för utdöenderisk för många arter som är anpassade till dessa skogsmiljöer.
Femton av de sexton skogliga naturtyper som omfattas av habitatdirektivet hade, vid den senaste bedömningen, dålig eller otillräcklig bevarandestatus. Endast skogbevuxen myr i den boreala regionen, samt fjällbjörkskog, skogbevuxen myr och svämlövskog i den alpina regionen, har gynnsam bevarandestatus. När jag deltog i referensgruppen för den fördjupade utvärderingen av levande skogar var det första gången jag kom i kontakt med tabellen nedan. Tabellen beskriver befintliga och önskvärda arealer av respektive naturtyper och är framtagen av Artdatabanken.
Tabell 1. Sveriges rapportering till Art- och habitatdirektivet angående bevarandestatus för naturtyper. Befintlig area = arealer av naturtyper med gynnsam status. Gy = gynnsam, Ot = otillfredställande och Då = dålig bevarandestatus, X = för lite data, minustecken = negativ trend. Önskvärd areal = minst 20 % av bedömd förindustriell areal.
Om Sverige ska leva upp till EU:s art och habitatdirektiv och uppnå gynnsam bevaraden status för naturtyper, så behöver drygt 2 590 000 hektar av skogsmarken omvandlas. Gynnsam bevarande status för naturtyper är även en av preciseringarna för miljömålet levande skogar.
Det är alltså precis som skogsbruket säger. Även om vi lägger ned allt skogsbruk, så kommer det att ta oändligt lång tid att utveckla de naturvårdskvaliteter som krävs för att vi ska uppnå gynnsam bevarandestatus för våra naturtyper. Frågan är om det överhuvudtaget är önskvärt? Var finns konsekvensanalyserna för hur detta påverkar möjligheten att fasa ut fossila råvaror och övergå till en utvecklad bioekonomi? Är det inte dags för en rejäl översyn av hur miljömålen är formulerade och hur miljömålen bör följas upp? Och är verkligen Artdatabankens tolkning om att det krävs minst 20 procent av bedömd förindustriell areal för att uppnå gynnsam bevarandestatus för naturtyper rimlig? Vilka vetenskapliga belägg finns för dessa nivåer?
Med ett nytt globalt klimatavtal på plats och med vetskapen om att det krävs ett aktivt och hållbart skogsbruk för att fasa ut den svarta kolatomen mot den gröna, känns det angeläget med en översyn för hur Sverige rapporterar bevarandestatusen för naturtyper. Jag håller även med Skogsstyrelsen om att miljömålsarbetet måste göras mer motivationsskapande. Men Skogsstyrelsen bör också erkänna att vi inte kan nå miljömålet levande skogar inom överskådlig tid, på det sätt som preciseringarna följs upp idag.
16 december, 2015 kl. 21:44
Naturtypskravet är ett exempel på hur tokigt oupplyst Sverige styrs.
Jag började intressera mig för Artdatabankens krav förra sommaren eftersom jag luktade en hund begraven. Jag sammanfattade mina synpunkter i ett brev till SLU om Naturtyper, den viktiga texten i en bilaga här: http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Artdataspridning.pdf
Brevet sändes bl a till fakultetens dekanus (hu rektor vid SLU) och SLUs vicerektor för miljökontroll (från nyår dekanus).
Brevet skrevs utan jag var medveten om att i samma veva informerades skogsbruket. Brevet besvarades. Resultatet tillkom som ett uppdrag från Naturvårdsverket och Havsmyndigheten och uppdragsgivarna borde bestämma hur uppdragsresultaten skulle användas och spridas.
Beslutet att sätta detta som ett krav för levande skogar fattades av regeringen på förslag av miljöberedningen. Ingen av de centrala personerna för dessa beslut var informerad om vilka arealer som fordrades och hur omöjligt det var. Det visar hur dåligt landet styrs att ingen i riksdagens “jordbruksutskott” var medveten om arealerna. Hur man skall hantera 20% av Sveriges skogsmark är inte intressant nog för politikerna att informera sig. Skrämmande!!!!!
Det var samma siffor som rapporterades till EU 2007, så det är ingen blixt från klar himmel för tex skogsstyrelsen.
Lägg märke till att själva begreppet Naturtyper är okänt t o m för större delen av Artdatabanken och inte tillämpat i andra sammanhang och inte när de basala besluten 20% togs.
Jag hade nyligen ett samtal med Artdatabankens chef och har tagit del av Artdatabankens styrgrupps protokoll. Min slutsats är att det inte är meningsfullt att försöka påverka Artdatabasen inifrån (som med det ursprungligen interna brev som jag ger länken till) utan det måste göras genom att sprida den här typen av information.
Det förvånar mig hur svagt skogsbruket reagerar på att orimliga miljömål är ristade i sten. Specificeringen av kraven för levande skogar borde inte vara myndigheternas ensak.
Arealerna Naturtyper var 2010 cirka 10% och minskar enligt SKA15 mot 5%, detta även med alternativet fördubblade naturvårdsavsättningar (inget skogsbruk på 35% av arealen), eftersom den algoritm som väljer miljöavsättningar i SKA15 inte beaktar Naturtyper. Detta bevisar (tillsammans med en massa annat) att tanken aldrig förelegat att uppnå gynnsam bevarandestatus. Även landsbygdsministern välsignar SKA15 som ett bra underlag. Jag tycker det är fegt av t ex skogsstyrelsen generaldirektör att inte öppet säga att vi inte kan leva upp till gynnsam bevarandestatus för våra skogar i den form det ges och inte heller har för avsikt att försöka. Det är ynkligt att gömma sig bakom bristen på styrmedel. Fast jag tycker det är mycket bra att Skogsstyrelsen inte försöker leva upp till snurriga, omöjliga och dåligt motiverade krav!
Jag har i http://daglindgren.upsc.se/Naturv/HabitatSverigeInte15.pdf närmare utvecklat att Sverige inte avser att uppnå gynnsam bevarandestatus och att EU nog tolererar det som de hittills tolererat det.