För några år sedan ändrade Skogsstyrelsen sin kommunikation till skogsägare i rådgivningsärenden. Råd eller rådgivningskvitton om lagens krav bytte namn till Vägledning. Vägledning är ett dokument som myndigheten skickar ut till skogsägare med förslag om hur lagens krav ska uppnås, men som inte är tvingade för skogsägaren. Skogsstyrelsen har andra skarpare instrument i verktygslådan att ta till när det behövs i tillsynsverksamheten, till exempel beslut och förelägganden.

Igår skickade Skogsstyrelsen ut ett pressmeddelande om att en Vägledning vid avverkning är möjlig att överklaga. Bakgrunden är en dom från Kammarrätten i Göteborg, där Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens beslut och meddelar att Skogsstyrelsens vägledning är ett överklagbart beslut efter att miljöorganisationen Skydda Skogen klagat.

Vart är skogspolitiken egentligen på väg? Var det verkligen så här våra politiker hade tänkt att skogspolitiken med frihet under ansvar skulle utvecklas? Att miljöorganisationer och allmänhet ska kunna överklaga och förhala avverkningar. Att Skogsstyrelsen ska kunna stoppa avverkningar med stöd av artskyddsförordningen, utan att ersätta skogsägare. Att Staten kan neka avverkningstillstånd i fjällnära skog utan att betala för sig? Att myndigheterna effektivt ska kunna styra var skogsägarnas frivilliga avsättningar ska placeras genom statliga inventeringar av nyckelbiotoper?

Steg för steg urholkas skogsägarnas frihetsgrad och möjlighet att förfoga och bruka sin skog. Borde inte talerätten begränsas till den som beslutet faktiskt angår, det vill säga skogsägaren?

Kammarrättens dom och pressmeddelande väcker också en hel del frågor. Så här inleder domstolen sitt pressmeddelande.

“Skogsstyrelsen har skrivit en vägledning till en skogsägare som har anmält att han planerar att avverka. Kammarrätten bedömer att vägledningen har den faktiska verkningen att skogsägaren medges rätt att avverka. Detta är ett beslut som i betydande grad påverkar både skogsägaren och naturvården. Vägledningen kan därför överklagas”.

Jag anser att det ända rimliga i det här fallet är att Skogsstyrelsen överklagar Kammarrättens beslut.

I april 2018 röstade en majoritet i riksdagen för att rikta så kallade tillkännagivanden till regeringen på fyra punkter angående skogspolitiken om att;

• Säkerställa att inventeringen av nyckelbiotoper, är rättsäker, effektiv och tar hänsyn till lokala förutsättningar.
• Se över Artskyddsförordningen
• Säkerställa incitament för att skogsbrukare ska vilja ägna sig åt hållbart skogsbruk, och se över lagstiftningen på området
• Se över ersättningsmodeller för markägare som gör insatser för att skydda sin skog

Jag konstaterar att en ny regering har en hel del att ta tag i.

Läs relaterat blogginlägg ”Trasa inte sönder skogspolitiken”