Det är verkligen laddat inom miljö- och skogspolitiken. Stora tunga äganderättsliga frågor avlöser varandra och är ständigt på tapeten. Tyvärr är det enskilda skogsägare som hamnar i kläm och tvingas driva frågor i domstol när myndigheter, allt oftare, utmanar egendomsskyddet med diverse förbud och beslut. Ett exempel är myndigheternas märkliga agerande i den fjällnära skogen som jag nyligen uppmärksammade i debattartikeln ”Myndigheterna måste följa lagen”.
En annan stor fråga där markägare tvingas till domstolsprocesser är i artskyddsfrågan. Mark- och miljödomstolen kom i fredags med sitt utslag i det kanske mest uppmärksammade fallet, som handlar om att Skogsstyrelsen förbjudit ett antal avverkningar i Hälsingland på grund av att lavskrikan vistas i skogarna och där skogsägarna inte erbjuds någon ersättning.
För skogsägarna och samhället var det en välkommen och mycket positiv dom. Mark- och miljödomstolen undanröjer Skogsstyrelsens beslut. Domstolen hänvisar bland annat till Mark- och miljööverdomstolens utslag i det s.k. ”Bombmurklemålet”. Där framhålls att en proportionalitetsavvägning måste göras. Vidare konstaterar domstolen att Skogsstyrelsen har agerat utanför sitt bemyndigande och indirekt tagit ställning till att dispensplikt föreligger. Men eftersom Skogsstyrelsen inte är prövningsmyndighet och saknar tillsynsansvar för artskyddet anser domstolen att Skogsstyrelsen inte gjort eller kunnat göra nödvändiga avvägningar, varken om proportionalitet eller huruvida pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras.
Skogsstyrelsen skriver i sitt pressmeddelande att domen inte ger den vägledning som myndigheten hoppats på när det gäller lavskrikans bevarandestatus och uttrycker en besvikelse för att myndighetens beslut nu upphävs på formella grunder. Det är möjligt att domen inte ger den vägledning som Skogsstyrelsen hade hoppats på, men visst ger domen en principiellt viktig vägledning. Jag tycker det finns anledning till eftertanke hos myndigheten.
Domstolen är tydlig med att den enskildes äganderätt och rätten att förfoga sin egendom ska respekteras. Inskränkningar får göras, men enbart då det är motiverat och efter en avvägning mot ett allmänintresse som bedöms viktigare än egendomsskyddet. Vidare hänvisar domstolen till ”Bombmurklemålet”, där mark- och miljööverdomstolen framhåller att om pågående markanvändning avsevärt försvåras i tillämpningen av de nationella fridlysningsbestämmelserna så bör åtgärden, inom ramen för ett dispensförfarande, bedömas som tillåten och dispens ges. En dispens ska utformas på ett sådant sätt att rådigheten inte inskränks i betydande grad. I annat fall får myndigheten använda sig av områdesskydd eller annat sätt som ger markägaren möjlighet att få ersättning.
Domarna om lavskrikan ger på så sätt en principiellt viktig vägledning som myndigheterna behöver beakta oavsett om det handlar om bevarandestatusen för en fågelart eller när avverkningstillstånd i den fjällnära skogen ska handläggas. Min känsla är att det finns ett behov bland svenska myndigheter att investera i kompetenshöjande åtgärder hos personalen om äganderättsliga frågor, som t.ex. vad det grundlagsskyddade egendomsskyddet verkligen innebär. Det är en förutsättning för att myndigheterna ska kunna göra nödvändiga avvägningar mellan olika intressen på ett rättssäkert sätt.
Även om domstolen undanröjer Skogsstyrelsens beslut kan det dröja innan markägarna får avverka sin skog eller få ersättning. Det beror på hur länsstyrelsen nu agerar. Sannolikt kommer domarna även att överklagas av Skogsstyrelsen till mark- och miljööverdomstolen. Sammantaget visar domen att regeringen skyndsamt behöver tillsätta en utredning för att artskyddsförordningen ska bli tillämpbar, effektiv och rättssäker. Här håller jag med Skogsstyrelsen i deras bedömning. Regeringen kan inte fortsätta hänvisa till att frågan bereds inom regeringskansliet. Det är dags att leverera.
08 oktober, 2017 kl. 23:32
Skogsstyrelsen välkomnade att markägarna vände sig till domstol eftersom det då skulle klargöras vad som gällde juridiskt. Då är det mycket inkonsekvent att överklaga domen för att Skogsstyrelsen anser att det inte var vad som önskades. Välkomnar Skogsstyrelsen att ett ärende behandlas av domstol får Skogsstyrelsen också acceptera vad domstolen kommer fram till istället för att hävda en egen uppfattning. Förresten hade Skogsstyrelsen redan på förhand accepterat att två markägare fick avverka, varför skulle det vara så fruktansvärt svårt att svälja att de tre andra också fick avverka?
Men Länsstyrelsen kanske hittar på något.
Det är oroande att domen instämmer i Artdatabankens föråldrade uppfattning att lavskrikan minskar i antal, fast den ökar signifikant och mer än de flesta fåglar sedan 2000.
10 oktober, 2017 kl. 14:38
Har kommenterat att domskälen är felaktiga t ex beträffande den nationella lavskrikepopulationens utveckling http://downto.dagli.se/?p=245 . Fortsätter ärendet i någon form bör det vara på grundval av aktuellt faktaunderlag.
10 februari, 2018 kl. 18:52
De två markägare, som LRF stödde, fick avverkningsförbuden hävda av Skogsstyrelsen före rättegången. Men Domstolen bekräftade hävandet och de har nu avverkat. För de tre andra markägarna har Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket överklagat domen och så småningom ingivit motiveringar. En av dessa stöds av LRF. Jag har granskat myndigheternas motivering på http://downto.dagli.se/?p=276 . För att ärendet skall gå vidare är nästa steg att “miljööverdomstolen” ger prövningstillstånd.
04 november, 2017 kl. 21:57
Varför överlämna tolkningsföreträden av FN-resolutioner och EU-direktiv åt diverse lobbygrupper? Hur är det egentligen vi prioriterar? Låt oss se vad dessa artfanatiker har i korten och hur de spelar dem.”
”Är det något, som vi har rikligt med i vår värld i dag, så är det just arter. Som exempel kan nämnas, att vi i vårt land har nästan 300 olika arter av blomflugor, vi har 32 olika arter av stickmyggor, vi har 17 olika arter av björnbär, över 2 000 olika fjärilsarter, osv. osv. Vissa av dessa arter är dessutom så lika, att de kan morfologiskt (utseendemässigt) skiljas åt endast med hjälp av mikroskop.”
”Ett visst naggande i kanten borde vi kunna acceptera till förmån för sådana biologiska ansvarstaganden, som framtagning av växtmaterial och odlingsmetoder för mänsklighetens framtida livsmedelsförsörjning och för utvecklandet av ett skogsbruk för civilisationers fortbestånd.”
”Det är sällan, som det blir någon ”svart” jord liggande utan växter och djur, utan sådana områden koloniseras omedelbart. På samma sätt förhåller det sig med dött, organiskt material, det bryts ner förr eller senare. Försvinner en art från ett ekosystem står där ett antal andra beredda att ta över övergiven plats och kvarlämnad energi.”
”Det är … mänsklighetens framtida livsmedelsförsörjning och civilisationers fortbestånd det gäller, och det måste vi få även de värsta artnördarna att förstå.”
04 november, 2017 kl. 23:10
SNF, WWF och Greenpeace försörjs till stor del med skattemedel, både här och internationellt.
En av Sveriges mäktigaste lobbygrupper är Svenska Naturskyddsföreningen.
Olika former av statsstöd är tillsammans den största enskilda intäktskällan med 52 miljoner kr. Ytterligare 7 miljoner kommer som “gåva” från Postkodlotteriet.
Våra politiker borde ta sig en rejäl funderare på om det är rimligt med tanke på att dessa organisationer i grunden driver en misantrop politik?.Dessa får mycket pengar och inte har de faktamässigt rätt.
Stora skogsdöden! Nu gäller “Rädda skogen” ” Det är inte många rätt men desto fler fel för denna och för dess byråkrater ,lönsamma aktiviströrelse.
Klimathotandet är ju inte riktigt avslöjat officiellt ännu men konstruerat efter samma vilseledande recept. Det blir många som blir av med multimiljarder när sanningen om klimathotet kommer den stora allmänhetens kännedom. Hur man gör en höna utan fjäder … det kan SNF det!
Det de säger har blivit liktydigt med fakta.
Märkligt nog i källkritikens tidevarv så slipper de helt undan den debatten utan fortfarande betraktas framför allt Naturskyddsföreningen som sanningssägare både av politiker och media.
Det har i de decennier Miljöpartiet varit stödparti till maktpartiet Socialdemokraterna varit en strategi att få olika semistatliga nya organisationer, kommittér, sekretariat och annat man kan hitta på som belöning för stöd i olika frågor. För att bredda sin maktapparat utanför riksdagen och skaffa sig och sina kompisar nya jobb och mer makt. Inget finansieras av egen maskin, allt bakas in i skattebidragsmaskineriet och allra helst direkt under statsbudgeten eller via myndigheters årliga anslag.
När SNF redogjort för något övergår de till något som kan sammanfattas som fritt spekulerande….försiktighetsprincipen och cocktaileffekten. Alla miljöalarmisters bästa vänner.
Naturskyddsföreningen har alltså lyckats få regeringen att satsa miljontals kronor på något som inte är ett problem för skogen utan bygger enbart på argumentet “allt-kan-vara-farligt-trots-att-vi-inte-hittat-bevis”.
Så kallade försiktighetsprincipen.
I december 2010 beslutade den svenska regeringen om en förordning som flyttar ut vissa förvaltningsuppgifter till föreningen Svenskt Friluftsliv. Via uppdrag från Naturvårdsverket delar de ut 28 miljoner kr årligen till friluftsorganisationer. Föreningen skriver på sin hemsida att en av dess ”utmaningar är att stärka allmansrätten.” Med tanke på deras affärsmässiga intresse av att bedriva organiserad verksamhet på andras mark kan det tolkas som att inskränka äganderätten.Med den skrivningen i ryggen gick NVV ut och beställde Sandell och Svennings utredning om Allemansrätten och dess framtid. Där de mycket planenligt kom fram till att äganderätten skulle behöva maka åt sig inför en utvidgad allemansrätt. En av de stora stridsfrågorna i den efterföljande remissrundan är just frågan om organiserat och kommersiellt nyttjande av allemansrätten.
Ett solklart fall av svensk politisk kasperteater!
Det är inte bara våra politiker som uppträder moraliskt ansvarslöst gentemot medborgarna. Hela etablissemanget av intresseorganisationer är så korporativistiskt genomkorrumperat att den svenska demokratin framstår som en potemkinkuliss.
Dags att ta deras vapen och starta en motlobbyförening för skogsbruk.
” Sunt levande och växande skog är nyttia för klimatet och planeten” och begär pengar från de styrande.
05 november, 2017 kl. 8:53
När jag lyssnar på miljödebatter med miljö och naturvårdsintressenten blir jag förskräckt.
Dessa människor, vanligen stadsbor i tätorter med asfalterade gator och andra hårdgjorda ytor som utsläcker det mesta av det som brukar benämnas ekosystemtjänster. Dessa verkar tycka att det är vår skyldighet att utan ersättning tillhandahålla de ekosystemtjänster som inte längre fungerar där de själva bor.
Varför det? Varför ska vi tvingas tillhandahålla det utan ersättning? Vi är utsatta för en mängd inskänkningar, hänsynstagande, skötselrestriktioner och skötselinstruktioner som om vi vore idioter med avsikt att förstöra allt det vi äger och har. Varför tror man så illa om oss? Dessa muppar och tjänstemän anser att lagen måste utformas så att jag som markägare är skyldig att inte bara bevara, utan även förbättra de ekosystemtjänster min mark producerar och att jag ska göra det gratis (på egen bekostnad) eller ta lån för att tjäna övriga. Men om de hade det minsta rättskänsla i kroppen och förstånd om vad äganderätt innebär, skulle de betala oss för de ekosystemtjänster de anser är värdefulla för dem.
Varför får vi inte betalt om det vi och vår jord/mark/skog producerar är så viktigt? Varför kräver vi/LRF inte betalt för att ta hand om koldioxid, eller i form av böter och skatter med mera, från alla som äger asfalterad mark? De har ju förstört ekosystemtjänsterna på den platsen. Varför betalar inte boende i sådana områden högre skatt för att de valt att bosätta sig i ekosystem döda områden, och där fortsätta döda ekosystemen.
Innan sådan orättvisor rättas till tycker jag högaktningsfullt att dessa muppar ska skita fullständigt i vad jag gör med min egendom! Jag anser att jag har bättre koll och kunskap om den liksom all historik och erfarenhet än en som sitter 1500 km bort.
När och hur ska vi jord & skogsägare få betalt för våra uppoffringar och våra markers ekosystemtjänster?
22 november, 2017 kl. 10:59
Låt inte ett gatans parlament med fritt fantiserande blomlåde biologer ta över de lagar och rättigheter som skogsägaren har..