Skogsutredningen han inte presenteras innan delar av innehållet läckte ut i media och exploderade i en kavalkad av utspel och debatter.
Mot bakgrund av Skogsutredningens mediala uppmärksamhet, där viktiga skiljelinjer mellan aktörerna tydliggjorts, skulle man kunna tro att arbetet i utredningen varit rena vilda västern. Inget kan dock vara mera fel.
Min uppfattning, som förordnad expert i utredningen, är att arbetet har kännetecknats av stort engagemang, ett respektfullt och lösningsorienterat förhållningssätt med konstruktiva diskussioner.
Jag upplever också att det har funnits stor samsyn i expertgruppen om den viktiga hållbarhetsfrågan. Det som skiljer är uppfattningen om vilken väg som ska väljas framåt mot ett hållbart samhälle.
Här finns förstås starka ideologiska skiljelinjer som inte kan tvättas bort.
Det ligger i miljörörelsens DNA att kritisera skogsbruket. Reflexmässigt avfärdas åtgärder för ökad tillväxt i skogen, samtidigt som hungern över att undanta mera skog från brukande är omättlig.
Alltför ofta glöms det bort att det krävs lönsamhet i brukandet för att investera i klimatsmarta skogsbruksåtgärder och god naturvård. Långsiktiga och trygga spelregler för landets 330 000 privata skogsföretagare är en viktig förutsättning för detta.
Nu krävs att regeringen säkerställer det politiska syftet med utredningen, det vill säga att värna och stärka den privata äganderätten till skogen genom att stärka rättssäkerheten för skogsföretagare.
Utredningsförslagen skulle därtill sammantaget främja en växande skogsnäring och hållbar skoglig tillväxt med god och säkerställd tillgång till nationell biomassa från den svenska skogen.
Äkta hållbarhet som skapar samhällsnytta uppnår vi genom ett aktivt och ansvarsfullt brukande där den förnybara skogen används för att ersätta fossila produkter.
08 december, 2020 kl. 10:26
Jag har försökt fokusera på de tveksamheter som finns om svensk skog verkligen behöver så stora ökningar av naturskydd som tex Naturvårdsverkets och Artdatabankens experter driver. Om EUs regelverk behöver skärpas och om Sverige hårdtolkar reglerna. Att NGO driver bevarande frågor ligger väl inbyggt i systemet, men behövde inte göras så aggressivt. Mitt intryck är att för lite läggs ned på att ifrågasätta, men när skogsnäringen gör det eller finansierar det så uppfattas det som partsinlagor. Det ökande medvetandet om klimathotet borde leda till nedprioriteringar av andra naturvårdsfrågor men istället fokuserar NGO på att skogen inte skall utnyttjas till annat än kollager.
Så länge jag kan minnas (60 år tillbaks) har vi haft en delvis aggressiv debatt. Även om mycket var överdrivet förr också. har det bidragit till en del bra effekter. Jag har funderat på varför jag nu uppfattar NGO som mer överdrivna en förr. Jag tror att det beror på att vi plockat de lågt hängande frukterna först (ozon, kvicksilver, stora kalhyggen….) men nu är det mer svårbemästrade och långsiktiga problem (klimatet).
Slutligen fäster jag uppmärksamheten på att klimatförändringarna verkar lett till större utbredningsområden för skogsfåglarna (i huvudsak positivt för skogen) https://www.theguardian.com/environment/2020/dec/03/atlas-reveals-birds-pushed-further-north-amid-climate-crisis-aoe
08 december, 2020 kl. 11:48
Nu är det upp till politiken att stiga fram !
Det är en omfattande och faktaspäckad utredning. Ännu mera än tidigare utredningar.
Men utifrån den tydliga skrivningen i januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna kan konstateras att utredningen inte nämnvärt har beaktat utredningsdirektiven.
“Att stärka den privata äganderätten” kan knappast missförstås. Det händer tyvärr ibland att utredningar struntar i utredningsdirektiv, men det är inte vanligt. Särskilt när direktiven var förhandlade på högsta nivå.
Nu återstår ett rejält arbetspass för herr statsminister och den konstellation som står bakom utredningsdirektiven ! Värna dessa och respektera den demokratiska processen ! Ta också vara på de positiva delarna, men lämna de övriga till någon bokhylla på Miljödepartementet. Den aldrig sinande ambitionen att ständigt ta ännu mera skog från skoglig produktion är obegriplig. När blir det tillräckligt ? Skogen ska räcka till så många angelägna områden, men då måste den finnas till förfogande. En annan sak är nog det mest upprepade begreppet i skogsutredningen:”biologisk mångfald”. Här behövs också en del eftertanke. Hur många nya arter har vi inte fått inom vår del av landet de senaste 50 åren ? Det gäller både växter och djur. Inte minst invasiva arter !.
Denna skogsutredning har skapat en hel del frågetecken. Huruvida den ska gå ut på remiss är oklart. En remissrunda torde knappast bidra till något förtydligande i ett läge där inte utredningsdirektiven har tillgodosetts.