Skogsutredningen han inte presenteras innan delar av innehållet läckte ut i media och exploderade i en kavalkad av utspel och debatter.

Mot bakgrund av Skogsutredningens mediala uppmärksamhet, där viktiga skiljelinjer mellan aktörerna tydliggjorts, skulle man kunna tro att arbetet i utredningen varit rena vilda västern. Inget kan dock vara mera fel.

Min uppfattning, som förordnad expert i utredningen, är att arbetet har kännetecknats av stort engagemang, ett respektfullt och lösningsorienterat förhållningssätt med konstruktiva diskussioner.

Jag upplever också att det har funnits stor samsyn i expertgruppen om den viktiga hållbarhetsfrågan. Det som skiljer är uppfattningen om vilken väg som ska väljas framåt mot ett hållbart samhälle.

Här finns förstås starka ideologiska skiljelinjer som inte kan tvättas bort.

Det ligger i miljörörelsens DNA att kritisera skogsbruket. Reflexmässigt avfärdas åtgärder för ökad tillväxt i skogen, samtidigt som hungern över att undanta mera skog från brukande är omättlig.

Alltför ofta glöms det bort att det krävs lönsamhet i brukandet för att investera i klimatsmarta skogsbruksåtgärder och god naturvård. Långsiktiga och trygga spelregler för landets 330 000 privata skogsföretagare är en viktig förutsättning för detta.

Nu krävs att regeringen säkerställer det politiska syftet med utredningen, det vill säga att värna och stärka den privata äganderätten till skogen genom att stärka rättssäkerheten för skogsföretagare.

Utredningsförslagen skulle därtill sammantaget främja en växande skogsnäring och hållbar skoglig tillväxt med god och säkerställd tillgång till nationell biomassa från den svenska skogen.

Äkta hållbarhet som skapar samhällsnytta uppnår vi genom ett aktivt och ansvarsfullt brukande där den förnybara skogen används för att ersätta fossila produkter.