Från den 1-januari 2016 ändras ett antal föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen. Skogsstyrelsen förtydligar på så sätt reglerna om tillåtna avverkningsformer och vad som avses med skyddsdikning. Därtill sker ett antal rättningar av felaktig text angående samråd med rennäringen och om kvävegödsling. En uppdaterad version av skogsvårdslagen finner du här.
Samtidigt uppger Skogsstyrelsen att den aviserade ändringen av föreskrifter om lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning i de fyra nordligaste länen är bordlagd till Skogsstyrelsens styrelsemöte i mitten av februari. Varför frågan har bordlagts framgår inte. Jag kan dock konstatera att Skogsstyrelsen gjort en noggrann utvärdering och analys av effekterna av att sänka lägsta ålder för föryngringsavverkning i norra Sverige till samma nivå som i södra Sverige.
Idag är lägsta tillåtna slutavverkningsålder (LSÅ) 5-10 år högre i norra Sverige än i södra Sverige vid motsvarande ståndortsindex. Skogsbestånd med lika ålder, övre höjd, grundyta och trädslagssammansättning beräknas ha samma tillväxt och kulmination oberoende var i landet skogen växer.
Skogsstyrelsen konstaterar i sin utredning att en sänkning av LSÅ i de fyra nordligaste länen till samma nivåer som södra Sverige endast marginellt påverkar framtida möjliga avverkningsnivåer. Däremot bedöms skogsbrukets ekonomi kunna förbättras genom att harmonisera åldrarna till samma nivåer som övriga landet. Detta förklaras med en större handlingsfrihet. På motsvarande sätt ger en höjning av LSÅ en väsentlig sänkning av avverkningsmöjligheterna och sämre ekonomisk avkastning. Jag ställer mig frågande till varför norrländska skogsägare inte skulle ges samma möjligheter och frihetsgrad som skogsägare i södra Sverige?
Nej, jag hoppas Skogsstyrelsens styrelse tar beslut om att harmonisera LSÅ över hela landet i februari. Något annat beslut vore att diskriminera norrländska skogsägare.
29 december, 2015 kl. 18:38
Jag stödjer sänkning av LSÅ enligt förslag och enligt artikelns argumentation.
Mitt huvudskäl är genetiskt. Den nya skogen blir växtligare än den gamla eftersom den ofta ersätts med en genetiskt bättre skog. LSÅ bör sänkas i ett system när den nya skogen blir bättre än den gamla. Den nya skogen kommer oftast från fröplantager och är därför 10-20% mer snabbväxande.
Även i avsaknad av fröplantager skulle en genetisk vinst göras i “proveniensvalet”. Att klimatet blir varmare innebär att man i planteringarna 1950-1980 ofta använde ett överhärdigt material där tillväxt offrades för högre klimathärdighet. Idag kan detta “offer” göras mindre. Även om det inte blir varmare på lång sikt så räcker det med att dagens varmare klimat håller i sig några decennier för att klimatavgångar är känsligast de första decennierna.
I en situation där tillväxten varit större än avverkningen i ett sekel och troligen kommer att fortsätta att vara det minskar skälen att kategoriskt hålla tummen på markägaren att inte fälla för tidigt för att maximera virkesproduktionen. Markägarna kan ges lite större flexibilitet att fatta egna beslut. (Detta tycker jag även skall gälla att gallra så hårt så att markens produktionsförmåga inte upprätthålls, även om jag som genetiker inte riktigt gillar det)
Det är enklare att inte dra en administrativ legal gräns mellan norra och södra Sverige.
Den långa omloppstiden för den svenska skogen är ett administrativt problem som borde angripas.
Risk för att allt mer skog får nödavverkas efter skador (t ex storm).
Visserligen lagrar äldre skog mer kol, men jag tycker man bör vänta tills en katastrof ter sig mer näraliggande innan man utnyttjar detta till att påtvinga en förlängd omloppstid.
Visserligen är det ofta bättre för den biologiska “mångfalden” att låta skogen bli äldre, men utdöenderisken verkar våldsamt överdriven, se http://downto.dagli.se/?p=176
Risken med de ökade uttagsmöjligheter SKA15 visar är att de åtföljs av ökade legala krav på ökad LSÅ som nyss i SvD http://www.svd.se/stoppa-annu-mer-fulskog-i-sverige/om/naringsliv:debatt