Var är skogspolitiken egentligen på väg? I senaste numret av Norra Skogsmagasinet riktar sig Pär Lärkeryd, i en specialskriven ledare, direkt till skogsutredaren med en önskan om att hitta tillbaka till den politiska viljan som en gång fanns. Under aktuell näringspolitik belyser jag den otrygghet och rädsla som jag mött hos flera skogsägare på senare tid. Ska skogsägare verkligen behöva känna sig så ifrågasatta att de inte törs skörda frukten av sitt brukande?

Var tog egentligen regelförenklingsarbetet som skulle underlätta för företagen vägen? Istället inför Skogsstyrelsen systemtillsyn enligt miljöbalken med fokus på att följa upp företagens system för egenkontroll och rutiner. Skogsutredaren ges i uppdrag att undersöka om även allmänheten ska kunna överklaga beslut enligt skogsvårdslagen. Sammantaget innebär det nya administrativa pålagor. Var finns behovs- och konsekvensanalyserna för denna strävan att beskära friheten i brukandet och underminera ansvaret?

Ibland kan det vara bra att göra historiska återblickar. Se till exempel riksdagens uppfattning om Skogsvårdsstyrelserna uppdrag i samband med att en helt ny skogspolitisk myndighet bildades 1903.

”Dessa styrelser skola ingalunda till sin egentliga karaktär bliva polismyndigheter, tillsatta för att efterspana och beivra överträdelser av lagen angående enskildes skogar. Utan de skola, var och en inom sitt verksamhetsområde, vara det centrala organet för alla de strävanden, som avse att höja den enskilda skogsvården. Och härvid är det naturligen på frivillighetens väg, som de största resultaten kunna ernås.”

(SUS 2001, Rapport 8A)