I denna debattartikel i ATL ger jag fem råd till den blivande skogsutredaren.

Det finns delar i skogsvårdslagstiftningen som behöver rättas till, tex den rättspraxis som inneburit att vare sig skogsägaren eller ett anlitat ombudet riskerar någon påföljd vid utebliven avverkningsanmälan, om ombudet åtagit sig att anmäla avverkningen på uppdrag av skogsägaren. Det är viktigt att påföljden fungerar som det är tänkt.

Men det är viktigt att utredaren tar sig an uppgiften med stor ödmjukhet och håller tungan rätt i mun. Att runda skogsägarna i lagstiftningen kan leda väldigt fel. Om friheten beskärs och ansvaret urholkas försvinner incitamenten för skogsägarna att bidra med åtgärder utöver lagens krav.

Jag lyfter även fram skogssektorns förmåga att samverka i debattartikeln. De nya branschgemensamma riktlinjerna för hänsyn till kulturmiljöer är ett utmärkt exempel där näringen samverkat. Men för att näringen ska kunna leva upp till de nya riktlinjerna krävs att länsstyrelserna också samverkar och hittar enhetliga arbetssätt.

Idag använder länsstyrelserna olika terminologi och uttryck för kulturmiljöer. Regelverken ser olika ut mellan olika län och det är bara enstaka länsstyrelser som kan leverera digitala shapefiler över beslutade villkorsområden.

Skogssektorn har därför skickat ett öppet brev till alla länsstyrelser, Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetets generaldirektörer. Ett brev som avslutas med följande hälsning;

”Med gemensamma krafter har vi goda möjligheter att klara hänsynen till kultur- och fornlämningar i skogen. Vi hoppas att myndigheterna vill hjälpa oss på den vägen”.

Läs skogsektorns gemensamma brev till myndigheterna här