Skogsstyrelsen vill ändra sitt sätt att arbeta med tillsyn. Myndigheten har därför skickat en skrivelse till regeringen med önskemål om att få arbeta med systemtillsyn med stöd av skogsvårdslagen.

Skogsstyrelsen har en viktig uppgift att tillsammans med skogssektorn arbeta för att nå de skogspolitiska mål som är uppsatta av samhället. Mot bakgrund av den positiva dialog och den kraftsamling som genomförs just nu för att förbättra hänsynen i skogen, känner jag att Skogsstyrelsens förslag är förhastat.

Vi ser i de uppföljningar som Skogsstyrelsen utfört på uppdrag av föreningen, att alla utbildningar och insatser som genomförts har gett resultat. Det känns verkligen som att vi är på rätt spår. Liknande insatser görs av hela skogsbruket. Därför är jag förvånad över att Skogsstyrelsen vill byta fot i tillsynsarbetet just nu. Kan inte myndigheten visa mer tålamod?

Skogsstyrelsens vägval kan komma att få stora konsekvenser för såväl myndigheten, skogsföretag som enskilda skogsägare.

Redan under 2016 avser myndigheten att pröva systemtillsyn enligt miljöbalken. Men för att Skogsstyrelsen ska kunna bedriva systemtillsyn även enligt skogsvårdslagen krävs ett politiskt beslut. Skogsstyrelsen har därför skickat en skrivelse till regeringen med önskemål om att förslaget ska komma med i utredningsdirektiven till den översyn av skogsvårdslagen som regeringen aviserat.

Men är det rätt vägval av Skogsstyrelsen? Kommer myndigheten att finnas kvar på orter som Sorsele, Norsjö, Jokkmokk, Skellefteå eller Kalix i framtiden med myndighetens nya arbetssätt? Kommer Skogsstyrelsen att finnas kvar överhuvudtaget? Eller kommer vägvalet innebära att Skogsstyrelsen på sikt inordnads i länsstyrelsen eller i en helt ny miljömyndighet?

Systemtillsyn innebär att Skogsstyrelsen granskar om skogsägare, entreprenörer och företag har system för egenkontroll istället för att bedriva tillsyn i skogen. Myndigheten granskar även verksamhetens organisation, kunskap, rutiner, teknik och ordning. Brister i rutiner och system kan i sin tur leda till vitesförelägganden och åtalsanmälan. Jag vill poängtera att jag tycker det är viktigt att myndigheten bedriver ett effektivt tillsynsarbete och att sanktioner används vid lagöverträdelser. Skogsstyrelsen har också skärpt tillsynsarbetet med förelägganden, förbud och vitesförelägganden under senare år. Har myndigheten utvärderat sitt ändrade arbetssätt ännu?

Den svenska skogen ägs av ca 330 000 familjeskogsbrukare. Är det rimligt att självverksamma skogsägare, som kanske utför en åtgärd var 5-10 år, ska ha rutiner och system för egenkontroll? För jag antar att det inte är förenligt med svensk rättspraxis att undanta vissa målgrupper i lagstiftningen? Vi kan väl inte ha en skogsvårdslagstiftning där enskilda skogsägare ska behöva anlita ekologer innan man drar igång motorsågen på sin egen skogsfastighet?

Skogsstyrelsens vägval kan få stora konsekvenser även för myndigheten. Varför ska Skogsstyrelsen i framtiden ha lokala kontor runt om i landet om myndigheten varken ska granska objekt- eller bedriva rådgivning i fält?

Förslaget kommer att innebära administrativa påfrestningar för skogsägare, entreprenörer och skogsföretag. Hur detta påverkar möjligheterna till en klimatsmart omställning och en utvecklad bioekonomi behöver belysas i ett bredare perspektiv.

Jag har viss förståelse för att Skogsstyrelsen vill förändra och effektivisera sitt arbetssätt med tillsyn. Skogsägarkåren har förändrats snabbt och det ligger i allas intresse att samhällets resurser används på ett så resurseffektivt sätt som möjligt. Jag ser dock en risk i att skogsbrukets fokus och goda intentioner att klara målbilderna förändras till att istället fokusera på lagnivån. Det vore olyckligt eftersom målbilderna har en högre ambitionsnivå än lagnivån. Hur säkerställer man skogsbrukets fortsatta drivkrafter inom ramen för sektorsansvaret?

Min bedömning är att Skogsstyrelsen har underskattat frågornas komplexitet. Det saknas en ordentlig behovs- och konsekvensanalys av att införa begrepp som verksamhetsutövare och egenkontroll från miljöbalken till skogsvårdslagstiftningen.

Jag anser därför att det behövs en djupare juridisk analys av förslagen. Skogsstyrelsens ambition att bedriva systemtillsyn enligt skogsvårdslagen behöver utredas grundligt. Jag hade föredragit att man överlåtit översynen av lämpliga styrmedel till den gemensamma dialogen för det nationella skogsprogrammet. För om ska vi klara klimatomställningen tror jag att dialog och samverkan mellan myndigheter och skogssektorn även fortsättningsvis är en framgångsfaktor.