Skogsstyrelsen meddelar i ett pressmeddelande 2017-12-21 att pausen för att registrera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige är över. Från 1 januari ska Skogsstyrelsen återigen registrera och inventera nyckelbiotoper i området. Inventeringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige ska under 2018 ske med den justerade metoden som utvecklats inom den nationella samverkansprocessen.
Ja, det har väl knappast undgått någon, med ett skogligt intresse, att Skogsstyrelsen i mars pausade registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Ett beslut som minst sagt rörde upp känslorna hos miljörörelsen och inom delar av Skogsstyrelsen, men som välkomnades av markägare och skogsnäringen.
Som grädde på moset kryddade regeringen under hösten på med ett uppdrag om en nationell inventering av nyckelbiotoper under tio år. Men trots att regeringsuppdraget aviserades redan i september, så har uppdraget inte preciserats ännu. Inte heller i Skogsstyrelsens regleringsbrev för 2018 finns någon närmare beskrivning av uppdraget. Däremot tillkännages, i enlighet med budgetpropositionen, att Skogsstyrelsen bör använda minst hundra miljoner kronor av anslaget för områdesskydd till att ersätta markägare med nyckelbiotopsrika brukningsenheter.
Det är positivt att regeringen skjuter till extra resurser för att ersätta skogsägare med nyckelbiotoper på sina fastigheter. Men faktum är att tillskottet i kassan, inte på långa vägar kommer att räcka till för att lösa in dagens registrerade nyckelbiotoper.
Genom uppdraget att inventera nyckelbiotoper i tio år riskerar konfliktytorna i skogen tyvärr att öka ännu mer. I nulägesanalysen om nyckelbiotoper, som föregick den pågående samverkansprocessen, lyftes inventeringen av nyckelbiotoper fram som en arbetsmiljöfråga av både Skogsstyrelsen och skogsföretagen. Arbetsmiljöproblemen kommer troligen bli ännu påtagligare, samtidigt som den psykosociala stressen bland drabbade skogsägare ökar, vilket kan få olyckliga verkningar om inte arbetssättet vid registrering av nyckelbiotoper förändras.
Jag tror det finns goda förutsättningar att vända inventeringen av höga naturvärden till ett kunskapsunderlag som får acceptans bland skogsägare. Men då finns det inte tid att pausa samverkansprocessen om nyckelbiotoper. Nu krävs en ännu större kraftsamling i arbetet och ett bredare angreppssätt. Det räcker inte med att justera i inventeringsmetodiken.
Den utvecklade metodiken i nordvästra Sverige är visserligen ett steg i rätt riktning. Men ännu återstår, enligt min bedömning, 90 procent av förändringsarbetet för att erhålla en acceptans för fortsatt inventering av nyckelbiotoper.
Några enkla steg på vägen är att;
– Nyckelbiotoper inte används och ses som en skyddsform av tjänstemän hos myndigheterna
– Nyckelbiotoper får utgöra pärlorna i landskapet som skogsägaren erbjuds full ersättning för.
– Nyckelbiotoper inte registreras i samband med avverkningsanmälningar annat än om ersättning utgår.
– Inventeringen av höga naturvärden används som ett kunskapsunderlag för både skogsägare och myndigheter.
Samt att politiken;
– tillskjuter ett nytt paket ersättningsmark för privata skogsägare
– ger Skogsstyrelsen i uppdrag att bedriva försöksverksamhet för att pröva och testa alternativa arbetsformer i naturvårdsarbetet inom geografiskt avgränsade regioner.
– reformerar miljömålssystemet.
Varför inte låta 2018 bli året då knutarna runt nyckelbiotoper löses upp och där skogsägare får cred för att skapa höga naturvärden.
02 januari, 2018 kl. 15:13
Tack Jonas för ännu ett välformulerat inlägg. Följer man dina goda råd i förändringsarbetet för att erhålla acceptans för fortsatt inventering av nyckelbiotoper, så finns det hopp om dialog och tillit mellan myndigheter och skogsägare. Det öppnar också upp för en helhetssyn mellan alla olika intressenter som bygger på samförståndslösningar och respekt för bruknings och äganderätten. Vilket i slutändan öppnar upp för många intressanta bransch överskridande lösningar med skogen som bas där alla kan vara vinnare. Får hoppas att 2018 främjar ett nytt och bättre arbetssätt än 2017. Att färdiga handlingsplaner bildas genom tvåvägs dialog och inte på ett enskilt skrivbord där “jaget” skall vara starkare än laget.
08 januari, 2018 kl. 0:25
Många skogsägare stämmer staten
Hundratusentals hektar skog i fjällen kan bli helt värdelös för dem som äger skogen. Flera skogsägare har därför stämt staten,
Myndigheten verkar ha svårt att komma ihåg att äganderätten är en mänsklig rättighet
I Sverige är vi vana vid att diskutera mänskliga rättigheter som yttrandefriheten och religionsfriheten. Men mycket sällan talas det om äganderätten som en mänsklig rättighet och lika stark grundlagsfäst rättighet som den är.
Greenpeace och Naturskyddsföreningen med stora bidrag från staten ligger på för att få rätt att överklaga enskilda skogsägares avverkningar till domstol.
En utredning som ligger på regeringens bord har gett dem klartecken. Samtidigt kan vi med förfäran läsa om enskilda privata skogsägare som tvingas in i kostsamma och utdragna juridiska processer mot myndigheter, just på grund av osäkra nyckelbiotoper,artskydd mm, för att hävda sina grundlagsfästa rättigheter och den ersättningsrätt som skall följa när det allmänna gör intrång i våra egendomar. Myndigheterna bryr sig inte av att grundlagens äganderätt åsidosätts.