Vad är det som skapar drivkrafter i ett förändringsarbete? Och vad karakteriserar egentligen en lyckad dialogprocess? Under de senaste två åren har ett stort antal aktörer från myndigheter, intresseorganisationer, skogsbolag och skogsägarföreningar vikt en stor del av sin arbetstid till ett dialogprojekt. Målsättningen har varit att åstadkomma gemensamma målbilder för vad som är bra miljöhänsyn vid skogliga åtgärder.
Syftet har även varit att tydliggöra sektorsansvaret, d.v.s. insatser som görs utöver lagnivån för att uppnå våra skogspolitiska mål. En översyn av föreskrifter och allmänna råd i skogsvårdslagens hänsynsparagraf och en ny metodik för uppföljning av miljöhänsyn har också ingått i dialogen. Ja, det är ett imponerande och mycket omfattande arbete som har utförts. Resultatet från dialogprocessen har varit lyckosam. Idag har vi nya gemensamma målbilder som myndigheter och övriga skogssektorn har ställt sig bakom. Skogsbruket kraftsamlar nu för att förverkliga målbilderna i sina verksamheter.

Se filmsekvens från en av Norras utbildningsdagar

Det vore märkligt om det under en sådan här omfattande dialogprocess inte uppstår en del kritik. I början av processen framhöll exempelvis naturskyddsföreningen att dialogen var för snäv och att processen borde breddas. Lite paradoxalt tyckte man senare att processen var för tidskrävande med alla arbetsgrupper. Föreningen ansåg även att uppdraget var otydligt. Vad skulle dialogen leda till i praktiken?

Visst har det varit ett arbetskrävande arbetssätt. Men det engagemang och det målinriktade arbete som genomförts har varit både lärorikt och stimulerande. Att träffas och diskutera företeelser i fält är överlägset ett arbetssätt där man försöker komma fram till gemensamma ståndpunkter runt ett skrivbord. Jag tycker även att uppdraget var tydligt. Bakgrunden till dialogen var ett regeringsuppdrag om en kunskapsplattform för större måluppfyllelse när det gäller miljörelaterade mål för hållbart skogsbruk. Resultatet presenterades i Skogsstyrelsens meddelande nr 2-2011, Skogs- och miljöpolitiska mål- brister, orsaker och förslag på åtgärder. Här konstaterar Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket att det inom ramen för nuvarande skogs- och miljöpolitik går att nå högre måluppfyllelse inom ramen för dagens skogspolitik och föreslog en rad olika åtgärder. Bland annat skulle Skogsstyrelsen ta initiativ till en utvecklad dialog om mål, lagkrav och metoder för uppföljning av miljöhänsyn.
En intressant aspekt som blev tydlig när vi träffades i fält, är hur vi inom skogsbruket benämner och definierar företeelser på olika sätt. Det är uppenbart att termologin och definitioner skiljer sig åt beroende på var man kommer ifrån. Några exempel är skyddszoner, hänsynsytor och hänsynskrävande biotoper. Om vi har olika målbilder för vad som är bra miljöhänsyn, är risken för missförstånd uppenbar. Ännu svårare blir det när vi ska följa upp och återkoppla hänsynen om vi i grunden inte menar samma sak. Här har dialogen lagt en bra grund för det fortsatta arbetet.
Min personliga uppfattning är att dialogprojektet har varit en succé. Trots ett intensivt arbete har dialogen förankrats brett i flera öppna seminarier. Arbetet har även diskuterats och redovisats i samband med Skogsstyrelsens regionala sektorsråd. Därutöver har det arrangerats lokala exkursioner med ett brett deltagande.
Samtidigt är det nu, när målbilder är framtagna, som det verkliga arbetet påbörjas. Vi på Norra genomför för närvarande den största utbildningssatsningen i föreningens historia. Det är ett långsiktigt arbete där vi prövar helt nya grepp. Runt om i skogssverige pågår nu, eller förbereds utbildningar för att förverkliga de nya målbilder som har arbetats fram i dialogprojektet. I veckan signalerade exempelvis Södra att man startar en stor utbildningssatsning för att förverkliga målbilderna i verksamheten och på så sätt bidra till att nå de nationella miljömålen. När aktörer själva har fått vara delaktiga och ingå i arbetet blir drivkraften och viljan att uppnå resultat uppenbar.
Nyligen beslutade riksdagen om ett nytt etappmål angående miljöhänsyn i skogsbruket. Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att årligen redovisa hur resultaten inom projektet ”Dialog om miljöhänsyn” genomförts inom myndighetens uppföljningsarbete och skogsbrukets miljöhänsyn. Det är tråkigt att naturskyddsföreningen så ensidigt driver frågan om en ny skogspolitik. I en debattartikel på DN-debatt vill de göra sken av att miljöbalken inte gäller i skogen och att en utredning om en ny skogsvårdslag bör tillsättas. Innan någon ny utredning tillsätts bör man väl utvärdera resultaten från dialogprojektet och vad nuvarande skogsbruksmodell har betytt? Istället bör Naturskyddsföreningen komma ut på banan, eller åtminstone ut i skogen. Välkomna att delta i skogsägarföreningarnas alla skogsaktiviteter. Dela med er av er kunskap och ta del av det engagemang och den kunskap som finns hos skogsägarna. Varför inte ta chansen att anmäla sig till en studiecirkel om Skogens Vatten?
Jag är övertygad om att de utbildningsinsatser som nu görs i skogsnäringen kommer att ge positiva resultat. Familjeskogsbruket tror på den nuvarande svenska skogsbruksmodellen och vi är övertygade om att den bidrar till en positiv utveckling av den biologiska mångfalden. Dagens modell med frihet under ansvar tar vara på enskilda skogsägares engagemang. Ett engagemang som bygger på ansvarskännande, kunnande, vilja och känslor för att lämna över sin skog till nästa generation. De frivilliga avsättningarna är ett lysande exempel på detta.