Nyligen läste jag i Allehanda att Landstinget föreslår stora besparingar i Västernorrland. Bland annat föreslås att BB läggs ned i både Sollefteå och Örnsköldsvik. Ingen barnsjukvård ska överhuvudtaget bedrivas på sjukhusen enligt sparförslag som presenterats.

Akutsjukvården i Dorotea och ambulansens vara eller inte vara i Åsele, är två andra exempel på frågor som diskuterats flitigt senaste tiden. Men istället för sparkrav och nedmontering av dagens välfärdssystem, ställer jag mig frågande till varför inte grundproblematiken diskuteras flitigare. Hur kan regionalpolitiken förändras för att utveckla hållbara samhällen på landsbygden?

Det är svårt att låta bli att inte snegla på Norge, när det gäller regionalpolitik. ”En aktiv distrikts- och regionalpolitik har skapat ett Norge vi är stolta över” skriver den norska regeringen i Meld. St. 13 (2012–2013). I Norge utgår politiken från att ”Ta hela Norge i Bruk” och ”hela landet bebott”.

Ett viktigt och framgångsrikt verektyg i Norge för att de ska nå sin version är geografiskt differentierade arbetsgivareavgifter. Dessa är indelade i sju olika nivåer (se karta). I nordligaste Norge är arbetsgivaravgiften noll procent, jämfört med 14,1 procent i landets mest tätbefolkade områden. Löntagare i Nordnorge stöds också genom en något lägre skattesats än i landets övriga delar.

Särskilda satsningar på infrastruktur, innovationer och konkurrenskraft i landets alla delar är också viktiga delar i den norska distrikts- och regionalpolitiken. Vilka lärdomar kan Sverige dra av Norges regionalpolitik? Vilka delar av modellen kan vara lämpliga att beakta i Sverige?

Vi har inte oljan, men vi har något betydligt trevligare, miljövänligare och långsiktigt hållbart, nämligen skogen. Genom att byta ut den svarta kolatomen mot den gröna, kan alla produkter som innehåller olja ersättas med förnybara råvaror från skogen.

Skogsnäringen är ryggraden i svensk ekonomi. Ett aktivt brukande av skogen är en förutsättning för ett fortsatt samhällsbyggande med utvecklad välfärd. Och en sak är säker. Skogen måste brukas och skötas där den växer.

Jag hoppas att arbetet med det nationella skogsprogrammet som nu startas upp kan bli den viktiga språngbräda som krävs för att bygga ett hållbart biobaserat samhälle. Det behövs en utvecklad regionalpolitik för en hållbar samhällsutveckling. Inte minst för att upprätthålla nödvändig service och samhällsfunktioner även på landsbygden.

Fler regionalpolitiska tankar diskuteras på ett mycket smakfullt sätt i denna film.