En ny proposition om biologisk mångfald planeras av regeringen till i mars 2014. Nu finns goda förutsättningar att fokusera mer på samverkan, skötsel och restaurering av områden som undantagits från skogsbruk. Tar politikerna vara på den möjligheten?
Samverkan och dialog brukar i de flesta sammanhang lyftas fram som något positivt. Tyvärr tycks ovanstående ledord inte vara lika självklara när det gäller arbetet med att utveckla den biologiska mångfalden. Här har myndigheterna länge velat peka och styra med hela handen, vilket ofta har bidragit till konflikter. Jag tror naturvården har mycket att vinna på ett närmare samarbete mellan myndigheter, skogsnäringen och forskare. På senare år har några goda exempel på ett utvecklat samarbete tagit fart. Länsstyrelsens arbete i Västerbotten med åtgärdsprogram är ett bra initiativ, där skogsbruket inbjudits att delta och komma med synpunkter. Ett annat exempel är Kometprogrammet, som sedan 2010 sker inom fem försöksområden.
Skogsägaren i förarsätet
Kometprogrammet kan ses som en informations- och lärprocess. Myndigheterna har tagit ett steg tillbaka och istället är det skogsägaren själv som tar initiativet till att lämna in en intresseanmälan. Markägaren har stor möjlighet avgränsa området och välja hur området ska registreras och ersättas, som naturreservat, biotopskydd eller genom ett naturvårdsavtal. En förutsättning är givetvis att området har höga naturvärden och uppfyller myndigheternas krav.
Obrukad mark och skötsel
Det är dags att bryta arealhysterin om att undanta så mycket mark som möjligt från brukande. Kunskapen om betydelsen av ett aktivt brukande av skogen för klimatet, energi- och som förnyelsebar råvara ställer högre krav på en helhetssyn. Idag är tillgången på brukbar mark en bristvara i världen. Att då ställa stora arealer skogsmark för fäfot är resursslöseri och ansvarslöst. Vi ska givetvis se till att klara internationella åtaganden för biologisk mångfald. Men det bör i högre grad göras genom riktadskötsel och restaurerande åtgärder. Än värre blir det om vi inte redovisar den mark som vi redan idag undantar från brukande och som vi enligt definition i internationella konventioner faktiskt kan tillgodoräkna, exempelvis lågproduktiva skogar. Naturvårdsverket anger att 80 procent av de skötselinsatser som krävs i obrukade områden inte genomförs idag. Att undanta stora markområden från skogsbruk, utan att sköta dem är ineffektiv naturvård och kan leda till att naturvärden går förlorade.
Föreningarna informerar
Skogsägarrörelsen ser stora fördelar med Kometprogrammet och hoppas att programmet ska utvidgas som arbetssätt till hela landet. Den kritik som har riktats mot programmet är att myndigheterna anser att det är ett dyrt och resurskrävande arbetssätt. Det krävs stora informationsinsatser för att markägare ska komma in med intresseanmälningar. Vid en utvidgning av kometprogrammet är skogsägarföreningarna beredda att ta ett stort ansvar för att informera skogsägare om möjligheterna med Komet. På så sätt kan myndigheternas arbete avlastas. En framgångsfaktor för Komet är att myndigheterna prioriterar de intresseanmälningar som skickas in och att man tar till vara på de erfarenheter som försöksverksamheten har gett sedan starten 2010.
Komet för friluftsliv
Norra Skogsägarna har även föreslagit att områden som är intressanta för rekreation och friluftsliv bör kunna skötas genom avtalslösningar, en ”FriluftsKomet”. Skogsstyrelsen har haft i uppdrag att utvärdera om naturvårdsavtal kan användas även för att främja skötsel för att stärka rekreation och friluftslivet. Rapporten visar att detta är möjligt, vilket öppnar för FriluftsKomet som arbetsmetod. Här krävs politiska styrmedel för att myndigheterna ska kunna och vilja prioritera ekonomiska medel för friluftsvärden före naturvärden. Propositionen om biologisk mångfald öppnar möjligheterna för en utvecklad samverkan där skogen blir basen i en biobaserad samhällsekonomi. Frågan är om naturvårdsarbetet går mot en ny vår eller om man rullar på i gamla hjulspår?
Lämna ett svar