Förra veckan presenterade Riksskogstaxeringen årets officiella statistik, Skogsdata 2014. Riksskogstaxeringen är en källa till kunskap och information som jag anser att samhället borde utnyttja i ännu större utsträckning, inte minst i utredningar och vid beslutsfattande. I över 90 år har inventeringar och information om tillståndet i våra svenska skogar samlats in. Sommaren 1991 hade jag själv förmånen att jobba i ”Rixtaxen”. Jag ingick i ett speciallag om två personer som gjorde mätningar från Jokkmokk i norr till Värmland i söder. När jag träffar på folk i olika sammanhang och berättar att jag är verksam i skogen, kan man få höra påståenden eller frågeställningar som; ”Håller skogen på att ta slut?” eller ”Det är bara hyggen och ungskogar”.
Riksskogstaxeringen ger svar på tal. Trots flera större stormar på senare år, så ökar det svenska virkesförrådet stadigt och har nu nått rekordnivåer på 3300 miljoner skogskubikmeter. Varje år växer skogen ca 30 procent mer än vad som årligen avverkas eller dör naturligt.
Hur var det då med påståendet om att det bara är hyggen och ungskogar? Statistiken visar på ett tydligt trendbrott i början av 1990-talet. Fram till dess minskar arealen gammal skog, i alla fall i mellersta och norra Sverige. Men från början av 1990-talet är trenden att arealen äldre skog ökar markant. Med äldre skog i norra Sverige avses skogar med en beståndsålder över 160 år. Men vad hände egentligen i början av 1990-talet som har gett ett sådant här tydligt avtryck i statistiken? Jo, vi fick en ny skogsvårdslag! Produktionsmålet och miljömålet jämställdes. Skogsföretagen började med skogscertifieringar och frivilliga avsättningar. Att arealen äldre skog ökar är resultatet av skogsbrukets frivilliga avsättningar. För notera att statistiken avser arealer där skyddade områden är exkluderade.
Men ska vi nöja oss med att konstatera att skogen växer bra? Kan vi göra ännu mer för att öka tillväxten? Vi vet att vi har en accelererande befolkningstillväxt i världen och att behovet av förnybar råvara kommer att öka dramatiskt. Vi vet att ett aktivt skogsbruk gör störst klimatnytta. Samtidigt utnyttjar vi idag bara en begränsad del av vad skogen, rent biologiskt, faktiskt skulle kunna producera i form av biomassa. Varför fokuserar vi inte på att öka tillväxten och tillgången på förnybar råvara i ännu större utsträckning? Vad ska vi svara när barnbarnen om 30 år frågar; Ni visste att världen skulle behöva mer förnybara råvaror. Ni visste att ni kunde öka klimatnyttan genom ett aktivare skogsbruk. Varför gjorde ni inte mer för att öka tillväxten i våra skogar?
Lämna ett svar