Artskyddsförordningen är en av de allvarligaste och mest omdiskuterade frågorna inom skogsbruket just nu. Det finns flera exempel på ärenden som fått stor uppmärksamhet. Fallet med lavskrikan i Dalarna som stoppade en avverkning på 14 hektar. Den ”hemliga fågeln” som stoppade ombyggnaden av en farlig vägsträcka i Flens kommun, eller den fridlysta bombmurklan som stoppade en avverkning i Värmland med stöd av artskyddsförordningen är bara några exempel.
Enligt artskyddsförordningen kan en markägare förbjudas att bruka sin skog och ändå inte få ersättning. Och som förordningen är skriven kan man fundera på om skogsbruk alls är tillåtet?
Under 2015 tillsatte myndigheterna ett gemensamt projekt om artskyddet i skogen. Målet var bland annat att ta fram underlag och metoder för en rättssäker handläggning och att tydliggöra Skogsstyrelsens och länsstyrelsernas respektive tillsynsansvar för artskyddet i skogen. Det hela utmynnade i gemensamma riktlinjer som nyligen var på remiss.
Naturbrukarnas ordförande, Rickard Axdorff har begärt ut samtliga remissvar och sammanställt synpunkterna i ett öppet brev till näringsminister Mikael Damberg. Kritiken i remissvaren är massiv. Utifrån remissvaren är det uppenbart att målet om en rättssäker handläggning i riktlinjerna har misslyckats.
Jag anser att regeringen borde ha prioriterat en utredning av artskyddsförordningen före en rättslig översyn av skogsvårdslagstiftningen. Till dess att en utredning har gjorts måste myndigheterna beakta kritiken i remissvaren och hantera artskyddsförordningen med vanligt sunt bondförnuft. Klarar man av det?
Uppdaterad 2016-04-13
Naturvårdsverket har 2016-04-07 yttrat sig till Mark och miljööverdomstolen om fallet med den fridlysta Bombmurklan som beskrivs ovan. Yttrandet kan läsas här.
Nu kommer Naturvårdsverket att avvakta Mark- och miljööverdomstolens yttrande innan en eventuell uppdatering av vägledningen kring bestämmelsernas tillämpning sker, skriver myndigheten.
Frågan är väl om artskyddsförordningen inte missar den viktigaste arten, nämligen människan på landsbygden?
Två jurister skriver i Svenska Dagbladet 2016-04-13 att Sveriges tolkning av artskyddet är orimligt och att Sverige tyvärr valt en egen väg vid införandet av naturvårdsdirektiven. Läs artikeln här.
14 maj, 2016 kl. 16:08
En skogsägare i Värmland vill avverka, men länsstyrelsen säger nej. I skogen växer nämligen den fridlysta bombmurklan. Enligt artskyddsförordningen får dispens endast ges ”om det inte finns någon annan lämplig lösning”.
Länsstyrelsen skriver i sitt yttrande: ”Det bör möjligen krävas att NN närmare redovisar varför han vill avverka skogen och vad han ska göra med de medel som flyter in från avverkningen. Frågan uppstår också hur skriande detta ekonomiska behov är och om han kan täcka behovet på något annat lämpligt sätt. Kan han avverka skog inom något annat område? Kan han sälja en del av sin fastighet? Har han andra tillgångar han kan sälja för att täcka sitt behov? Är det möjligt för honom att ta ett lån i stället för att avverka skogen?”
Länsstyrelsens yttrande är djupt problematiskt. Enligt deras resonemang har markägaren en skyldighet att motivera varför han ska få bruka sin mark – ett slags omvänd bevisföring.
Men lagen ska tillämpas lika för alla, oavsett om man har pengar på banken eller inte. Äganderätten är ingen förmån som ska kunna villkoras godtyckligt.
11 juni, 2016 kl. 20:03
Det är klart att LRF och andra kopplar in juridisk expertis på detta men jag vill ändå ge de här reflektionerna
Jag tittade på Naturvårdsverkets dokument. Det står ” …Mark- och miljööverdomstolen gjort bedömningen att det krävs en risk för påverkan på den fridlysta artens
bevarandestatus i området för att utlösa förbuden i 8 § artskyddsförordningen.4
Naturvårdsverket anser mot bakgrund av bestämmelsens syfte att detta är en
rimlig utgångspunkt. Om en prövningsmyndighet finner att en verksamhet står i
strid med förbudet på denna grund saknas förutsättningar att meddela dispens
enligt 15 § artskyddsförordningen, och det är då enligt Naturvårdsverkets
uppfattning inte relevant att pröva frågan om andra lämpliga lösningar.”
Här tycks man alltså införa begreppet artens bevarandestatus i området vilket MÖD och Naturvårdsverket verkar tycka är bra. Vad område syftar på framgår dock inte. Gäller fridlysning bara i områden i Sverige? Däremot tycks Naturvårdsverket inte tycka det är relevant med andra lämpliga lösningar som tydligen länsstyrelsen åberopade.
“Naturvårdsverket gör sammantaget bedömningen att förbuden i 8 §
artskyddsförordningen ska anses vara tillämpliga även om pågående
markanvändning riskerar att avsevärt försvåras, om sådan verksamhet innebär en
risk för påverkan på en fridlyst arts bevarandestatus.”
” Sju av de åtta växtplatser som registrerats för arten i det berörda området berörs, enligt vad länsstyrelsen uppgivit i sitt beslut, av den planerade avverkningen. Mot bakgrund av detta
bedömer Naturvårdsverket att det finns en påtaglig risk att en traditionell
föryngringsavverkning i enlighet med ansökan skulle medföra att den lokala
populationen av bombmurkla slås ut”
Det borde gå att kompromissa. Görs ett reservat av den för bombmurklor mest lämpliga halvan av det planerade hygget borde rimligen över 2/3 av bombmurklorna klara det och risken för den lokala förekomsten inte längre vara påtaglig.
“Mot bakgrund av den begränsade populationsstorleken och den fortgående
förlusten av lokaler kan arten enligt Naturvårdsverkets bedömning inte anses ha
gynnsam bevarandestatus på nationell nivå” ” Bombmurklans förekomster i
Värmland ligger dessutom i utkanten av artens svenska utbredningsområde,
vilket sannolikt gör den regionala bevarandestatusen extra känslig för förluster
eller försvagningar av lokala populationer.”
Artdatabladet visar fyndlokaler. Bombmurklan har svenska lokaler norr, söder och öster om Värmland så knappast i utkanten. I Värmland finns fynd på tolv lokaler så knappast omedelbar risk ens lokalt (=Värmland)
Artdatabankens faktablad http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/1445 Fakta bladet: “Sällsynt kan bombmurklor påträffas i unga och till synes triviala granskogsbestånd, men dessa ligger då som regel i direkt anslutning äldre skog där det förekommer bombmurkla.” Detta stöder att bombmurklan kommer att sprida sig till det nya beståndet om en del av det gamla bevaras.
“Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (3000-12000).” Tycker det verkar tillräckligt för gynnsam bevarandestatus. “Bombmurklan är idag sällsynt men har förmodligen alltid varit relativt ovanlig.” “Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta”. “Den totala population i landet historiskt ha minskat kraftigt p.g.a. avverkning av äldre ängsgranskog, och att denna minskning fortgår men i mindre takt som följd av att alla kända lokaler i dagsläget är uppmärksammade som nyckelbiotoper, har biotopskydd eller är reservat” Minskningstakten är inte högre trots vad som skett 50 år bakåt vilket kanske inte är så oroande men rent personligen har jag förståelse för behovet av att bevara en del av det avverkningsplanerade beståndet tills minskningen av arten upphört, men det borde ske i andra och mindre drastiska former än obetalt och konfliktskapande beslut. Varför kan man inte fortsätta linjen med nyckelbiotoper, biotopskydd och reservat som man gjort med andra lokaler?
“Bombmurklas fortlevnadsmöjligheter kommer förhoppningsvis starkt att förbättrats genom Naturvårdsverkets satsning på ett åtgärdsprogram för bombmurkla under 2010-2014.”. Naturvårdsverket har knappast kommenterat detta. Den nya utvecklingen borde förbättrat utrymmet för att medge avverkning.
Naturvårdsverket: “Arten gynnas visserligen i många fall av en viss grad av störning och utglesning
av trädskiktet exempelvis genom skogsbete eller försiktig gallring. Det får dock
enligt Naturvårdsverkets uppfattning anses vara klarlagt att en traditionell
slutavverkning i ett område med förekomst av bombmurkla innebär en stor risk
för att en lokal population slås ut eller försvagas.”
Dvs Naturvårdsverket öppnar för en sista gallring av beståndet om det inte slutavverkas.
29 juni, 2016 kl. 17:16
Nu har utredningen (riktlinjerna) kommit och jag har läst den och är djupt oroad för skogsbrukets räkning. Visserligen föreslås att regeringen tillsätter en utredning, men vad gör skogsbruket för att påverka direktiv till denna och att det verkligen blir en utredning och att det inte blir en olämplig utredare? Genom att fästa uppmärksamheten på svag-heter
Jag tycker det verkar som Skogsbruket inte gjort tillräckligt för att hitta de svaga “vetenskapliga” punkterna i riktlinjerna
Jag har börjat, men det är inte lätt http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddExempel.pdf