Igår deltog jag på första referensgruppsmötet om fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet levande skogar. Miljömålen följs upp årligen, men vart fjärde år, görs en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen. Syftet med den fördjupade utvärderingen är att ge underlag för regeringens politik och prioriteringar. Utvärderingen fungerar även som underlag för myndigheternas långsiktiga planering och som vägledning för olika aktörers miljöarbete. En viktig uppgift för referensgruppen är att bidra med inspel om viktiga åtgärder och insatser som nu pågår i skogen.

Glädjande fanns, enligt min bedömning, en stor enighet bland referensgruppens deltagare om viktiga utgångspunkter för den fördjupade utvärderingen. Exempelvis måste utvärderingen vara faktabaserad. Här är det viktigt att SLU involveras i form av Artdatabanken och Riksskogstaxeringen. Att det krävs en helhetssyn i miljöarbetet, mer resurser i naturvårdsarbetet och ökade satsningar på naturvårdande skötsel lyftes fram. Men även ett nytänkande i form av mer flexibla naturvårdsavtal och att skogsägare involveras i naturvårdsarbetet bedömdes vara framgångsfaktorer framåt.

Det svenska miljömålssystemet är inte helt enkelt att sätta sig in i. Det är ett komplext och i ett internationellt sammanhang helt unikt system. Systemet är uppbyggt av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål och en mängd etappmål inom olika områden.

Generationsmålet anger inriktningen som behövs i samhällsomställningen för att miljökvalitetsmålen ska nås inom en generation. En viktig utgångspunkt i generationsmålet är att arbetet med att komma till rätta med de svenska miljöproblemen inte får ske på bekostnad av att vi exporterar miljö- och hälsoproblem till andra länder.

Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd som miljöarbetet ska leda till. Till varje miljökvalitetsmål finns preciseringar som förtydligar målen och som används för att följa upp målen. För levande skogar finns exempelvis nio stycken preciseringar. Målet om levande skogar innebär att ”Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas”.

Etappmålen är steg på vägen för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Målen beskriver inte önskat miljötillstånd, utan visar var insatser bör sättas in. I samband med propositionen om biologisk mångfald beslutades om ytterligare fem etappmål för att nå miljökvalitetsmålet levande skogar. De fem etappmålen handlar om en ökad helhetssyn på markanvändning, skydd av land- och vattenområden, förtydligad miljöhänsyn i skogsvårdslagstiftningen, variationsrikt skogsbruk och en dialogprocess i ett nationellt skogsprogram.

Jag har funderat lite över etappmålet, variationsrikt skogsbruk. Vad innebär ett variationsrikt skogsbruk egentligen? Någon tydlig definition om vad ett variationsrikt skogsbruk är finns inte. Målet är formulerat enligt följande; ”Senast 2015 finns förutsättningar för att nå ett variationsrikt skogsbruk.” Enligt min mening så har vi ett variationsrikt skogsbruk idag. En av de viktigaste orsakerna till det är vår ägostruktur. Hälften av skogsmarksarealen ägs och vårdas av privata skogsägare. Här finns verkligen en variation, både vad gäller mål, intensitet och sättet att bruka skogen på. Varför skapa problem som inte finns?

Men faktum är att etappmålet inte direkt handlar om ett variationsrikt skogsbruk. I praktiken har Skogsstyrelsen fått i uppdrag att se över föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av återväxt- och avverkningsbestämmelserna i skogsvårdslagen. Syftet är att säkerställa att lagstiftningen inte försvårar eller förhindrar andra skötselformer än trakthyggesbruk.

Ska vi åstadkomma ett mer variationsrikt skogsbruk än vad vi har idag, så anser jag att Naturvårdsverket måste komma ut på banan. För den verkliga potentialen för ett mer variationsrikt skogsbruk finns nog i skyddade och frivilligt avsatta områden, samt i tätortsnära skogar. Stora arealer skyddad skog är i akut behov av skötsel för att inte naturvärden ska gå förlorade. Framför allt är det igenväxning av gran samt upphörd hävd som är de största hoten.

I den senaste fördjupade utvärderingen konstateras att under den senaste tio-års perioden har mindre än en femtedel av behovet av naturvårdande skötsel utförts i skyddade områden och runt en tiondel i frivilliga avsättningar. Jag upplever att Naturvårdsverket är den största bromsklossen för att åstadkomma en ordentlig satsning på naturvårdande skötsel i skyddade områden. Bör vi inte se till att vårda och sköta de skyddade områden som vi skattebetalare har investerat i? Naturvårdande skötsel innebär i allra högsta grad, mer variationsrika skogar.

En annan viktig del för att åstadkomma ett mer variationsrikt skogsbruk, är att komma till rätta med de höga viltstammarna. Som det är nu, är det på många håll omöjligt att få upp lövskog utan att den äts upp.