Under sommaren har debatten om att beskatta avstånd gått varm. Bakgrunden är de förslag som vägslitageskattekommittén presenterade på en hearing i juni och som jag belyste i ett tidigare blogginlägg. Men hur tänker sig kommittén att en vägskatt ska fungera? I ett rykande färskt nummer av Norra Skogsmagasinet, som just nu är på väg ut i brevlådorna, redogör jag för tankarna och syftet med den landsbygdsfientliga skatten.
Jag tar även pulsen på Karolina Skog som är ny miljöminister. Vilka tankar har hon om skogen? Hur gör skogen störst samhällsnytta? Läs intervjun med Karolina Skog i e-tidningen.
30 augusti, 2016 kl. 12:44
Jätte bra insändare i Skogsmagasinet
02 september, 2016 kl. 22:47
LEDARE Flera skogsägare har hört av sig och vittnar om att statens skogspolitik har förändrats. Från Skogsstyrelsen får man plötsligt nekanden till avverkning på godtycklig grund.
Tidigare i sommar skrev jag om hur lavskrikan hade stoppat avverkning av skog i Gävleborg. Skogsstyrelsen hänvisade då till artskyddsförordningen, men i Sverige är lavskrikan utbredd från Värmland till Norrbotten. Fågeln är utbredd från Norge till Ryssland. Som fågelart alltså mycket välmående.
Välmående är däremot inte de drabbade skogsägarna som drabbats av ett inkomstbortfall på flera hundra tusen kronor. Staten behöver nämligen inte erbjuda ersättning till skogsägarna när man hänvisar till artskyddsförordningen.
Nu har ett nytt obegripligt fall dykt upp i västra Jämtland. Där har Skogsstyrelsen nekat avverkning. I sitt beslut hänvisar man till två skäl. I avverkningsområdet ska det finnas rödlistade arter (artskyddsförordningen) och igenom avverkningsområdet går det också ett elljusspår.
Enligt Skogstyrelsen är eljusspår ett viktigt rekreationsområde och en avverkning skulle drabba känslan när man åker skidor där.
Enligt Skogstyrelsen är eljusspår ett viktigt rekreationsområde och en avverkning skulle drabba känslan när man åker skidor där.
Tore
Att där finns rödlistade arter kommer som en nyhet för skogsägaren och han hör därför av sig till Skogsstyrelsen och ber att få veta mer om detta. Dessvärre kan inte handläggaren svara på vilka rödlistade arter som finns i området utan skiftar motiv till att det i området finns kalkrik mark. Skogsägaren fortsätter vara påstridigt och får sen veta att kalkrik mark är särskilt skyddsvärd eftersom arter kan uppkomma vart 50:onde år.
Exemplet illustrerar väl hur äganderätten bland skogsägare har försvagats och att en maktförskjutning skett.
Elljusspåret då? Även det håller Skogsstyrelsen fast vid. I en första version handlar det om att avverkning kan hindra framkomligheten på elljusspåret, efter redovisning av hur en avverkning går till skiftar man till en andra version – nämligen att skog innebär ett särskilt socialt värde och karaktär för elljusspåret som är ett rekreationsområde. Därför bör man inte heller avverka på platsen. Det ska tilläggas att ungefär 700 meter av spårets två och en halv kilometer skulle påverkas av en avverkning.
Exemplet illustrerar väl hur äganderätten bland skogsägare har försvagats och att en maktförskjutning skett. Att en art kan uppkomma på marken inom en 50-års period är ett exempel på godtycklighet. Att skidåkare i elljusspåret ska ha fin vy ett annat. Att kalkrik mark skulle vara ett plötsligt hinder för avverkning har potentiellt katastrofala följder för jämtländska skogsägare. Kalk finns det som bekant gott om i Jämtland och runt hela Storsjöbygden.
När man talar med skogsägare vittnar alla om sitt engagemang för skogsvård. När det finns rimliga skäl för Skogsstyrelsen att neka avverkning då lyssnar man och har god förståelse för ett sådant beslut. Men då borde också staten ta sitt ansvar och erbjuda ersättning för den skog som skogsägaren inte längre kan ta i bruk. Det är tydligt att artskyddsförordningen satt äganderätten ur spel och skadat skogsägarens förtroende till Skogsstyrelsen. Om det borde regeringen agera för en förändring. Är du drabbad av godtyckliga beslut från Skogsstyrelsen? Hör av dig.