I slutet av maj presenterade SLU genom riksskogstaxeringen sin årliga officiella statistik. För politiker, som vill se en växande bioekonomi där vi fasar ut fossila produkter och ersätter dem med förnybara och klimatsmarta alternativ från skogen, är det uppgifter som borde orsaka djupa väck i pannan.
Tillväxten i de svenska skogarna sjunker nämligen dramatiskt. Enligt officiell statistik är den totala årliga tillväxten i Sverige 123 miljoner m3sk per år jämfört med nästan 130 miljoner m3sk, för fem år sedan.
SLU framhåller även att arealen tillgänglig mark för virkesproduktion minskar till förmån för ökat skydd av skogsmark av naturvårdsskäl.
Samtidigt redovisar LRF en ny rapport hur olika länder inom Eu rapporterar skyddad natur. På det sätt som svenska myndigheter rapporterar skyddad natur hamnar Sverige på jumboplatsen inom EU med 14,5 procent av Sveriges areal.
Ett jämförande exempel är Tyskland som redovisar 37 procent skyddad natur och Storbritannien 29 procent. Om Sverige istället skulle redovisa på liknande sätt som övriga Europa skulle arealen uppgå till 58 procent!
Det är positivt att LRF tydliggör hur olika länder inom Eu rapporterar skyddad natur. Sveriges unika sätt att redovisa kan leda till felaktiga politiska slutsatser som i sin tur hindrar omställningen till ett hållbarare samhälle.
Varför ställer inte politikerna krav på att våra svenska myndigheter ska redovisa skyddad natur på samma sätt som andra länder gör inom EU enligt framtagna internationella definitioner?
05 juni, 2020 kl. 22:43
Ett exempel på en skillnad mellan Sverige och andra länder är kraven på areal av olika naturtyper för att de skall anses vara tillräckligt stora. Den största skogliga naturtypen är “western taiga”. I Sverige har man bestämt att naturtyperna skall vara minst 20% av vad de var i “förindustriell” tid enligt beräkningar. Såvitt känt för Naturvårdsverket har inga andra länder räknat på samma sätt utan vanligen ställt som krav att de skall vara lika stora som vid inträdet till EU. Detta gör att naturtypskravet uppfylls mycket sämre för Sverige än för andra länder. Sveriges sätt att räkna verkar ristat i sten och andra länder vill inte räkna på samma sätt som Sverige.
06 juni, 2020 kl. 9:19
Först missförstår (medvetet) de som gillar att Sverige framstår som dåligt syfter med LRF rapporten. Det är inte en genomgång hur det “borde” vara utan hur det faktiskt är i andra länders rapportering.
Naturvårdsverkets synpunkter finns på http://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/nyheter2020/NV-LRF-presentation-2juni2020.pdf Den är som mycket här i världen inte särskilt transparent.
En dialog borde alltid eftersträvas. Därför är det bra om någon skriftlig kommenterar naturvårdsverkets kommentar utförligt och fullständigt. Var finns/kommer den övertänkta kommentaren/analysen?
Jag har själv ovan förklarat en av skillnaderna mellan andra länder och Sverige (referensområdens storlek). Naturvårdsverket anser inte detta kriterium utslagsgivande.
Naturvårdsverket påpekar ett direkt fel, men detta fel uppstod först 14 maj när EU formellt underkände Sveriges Natrura 2000. Det är ursäktligt att det inte hann noteras.