Ingen har väl glömt det kritiserade uppföljningssystemet ”polytax”. Skogsstyrelsen basunerade ut att 37 procent av avverkningarna inte klarar lagens krav och uppföljningen gjordes till offentlig statistik. Det räckte med en minimal avvikelse på en enstaka variabel för att hela avverkningsarealen skulle bli underkänd, även om hänsynen i övrigt var tipp topp. Efter massiv kritik från skogsbruket och en kontrollinventering som visade på orimliga skillnader i bedömningsnivåer mellan inventerare, kom Skogsstyrelsen till insikt och plockade bort det omdiskuterade begreppet LIT (Lagnivå i taxering). I ett pressmeddelande från 2012 skriver Skogsstyrelsen att materialet i sin nuvarande form inte uppfyller kraven på officiell statistik och att det funnits för stort utrymme för subjektiva bedömningar. Parallellt påbörjades arbetet med att utveckla en ny hänsynsuppföljning för att ersätta den havererade metoden.

Det nya uppföljningssystemet har utvecklats utan någon större insyn från oss som arbetat med att utforma målbilderna. När Skogsstyrelsen bjöd in till exkursion i Färna i förra veckan för att presentera den nya hänsynsuppföljningen, var det därför med en viss förväntan som jag deltog på exkursionen kopplad till målbilderna för mark och vatten. Naturvårdsgruppen och kulturmiljögruppen hade genomfört en exkursion dagen innan och diskuterat målbilderna kopplat till dessa arbetsgrupper.

Både polytax och den nya hänsynsuppföljningen bygger på inventering före och efter avverkning, men det finns väsentliga skillnader mellan dessa inventeringar. Data som samlas in i den nya hänsynsuppföljningen är i större utsträckning mätbara kvantiteter med tydligare bedömningsgrunder. Utvärdering ska göras separat och åtskild från uppföljningen. Det är ett imponerande arbete som lagts ned för att ta fram en ny hänsynsuppföljning. Instruktionerna för uppföljningarna är minst sagt omfattande. Min första spontana känsla var. Vad kommer denna omfattande inventering att kosta samhället? Och är det verkligen nödvändigt att samla in alla dessa variabler? Det finns trots allt kvar ett stort inslag av subjektiva bedömningar i uppföljningen.

Den nya metoden är ett steg i rätt riktning, då uppföljningen vilar på mer objektiva data. Men det finns delar i den nya hänsynsuppföljningen som är oacceptabla och som tyvärr påminner mycket om den gamla polytax-modellen. Ett exempel på detta är bedömningen av påverkan på zon mot vatten. Om skogsägaren lämnat en toppenfin kantzon på flera hundra meter längs ett vattendrag, räcker det enligt den nya hänsynsuppföljningen att det avverkats 2-4 träd i någon del av kantzonen inom ett så kallat utströmningsområde, för att bedömningen för hela kantzonen ska räknas som stor negativ påverkan på hela sträckan. Det var inte så vi resonerade i målbildsgruppen när målbilden togs fram. Jag har svårt att se att plockhuggning av ett par träd i en kantzon skulle innebära en stor negativ påverkan på ett vattendrag.

Det finns flera liknande bedömningar som behöver ändras innan den nya hänsynsuppföljningen drar igång på allvar. Risken är annars stor att vi snart är tillbaka i en trist polytax-debatt igen, i ny skepnad. Det riskerar även att äventyra det fortsatta målbildsarbetet som varit så positivt. Jag hoppas verkligen Skogsstyrelsen är lyhörda och tar till sig av de synpunkter som framfördes under exkursionen i Färna.