Naturvårdsverket ger årligen bidrag till ideella miljöorganisationer. Bidragen ska användas för att uppfylla nationella miljökvalitetsmål eller något av de prioriterade områdena i EU:s sjätte miljöhandlingsprogram. Storleken på anslagen bestäms av regeringen och framgår av Naturvårdsverkets årliga regleringsbrev. Sedan 2008 har anslagsnivån till ideella miljöorganisationer uppgått till drygt 12,5 miljoner kronor per år. Det är Naturvårdsverket som bestämmer hur anslagen ska fördelas, vilket sker som organisationsbidrag eller projektstöd efter ett ansökningsförfarande.
Många projekt och organisationsbidrag är givetvis lovvärda och har bidragit med stor miljönytta. Men är det verkligen rimligt att våra skattepengar används för att driva ärenden i domstol? Jag ställer mig frågande efter att ha granskat hur Naturvårdsverket, år från år, sponsrar naturskyddsföreningen med bidragspengar för detta ändamål.
Sedan 2008 har naturskyddsföreningen erhållit stöd på nära 30 miljoner kronor från Naturvårdsverket. Under samma tidsperiod har naturskyddsföreningens projekt ”Miljörätt och talerätt” sponsrats av Naturvårdsverket med drygt 9,8 miljoner kronor.
Förutom direkta rättsfall framgår det av naturskyddsföreningens egen redovisning att ”Övningar i domstolsmetodik i form av rollspel har varit ett uppskattat inslag”. Det framgår även att 7600 personer från över 50 länder skickat brev från naturskyddsföreningens webbsida till EU:s miljökommissionär Janez Potocnic för att klaga på vargjakten. Är det verkligen rätt att använda skattepengar på detta sätt?
Jag vill vara tydlig med att jag inte kritiserar naturskyddsföreningen. Självklart ska de söka bidrag som står till förfogande. Det är istället Naturvårdsverkets hantering som jag ifrågasätter. Rent formellt är det säkert helt korrekt. Men Naturvårdsverkets agerande skadar, enligt min mening, förtroendet för myndigheten som oberoende part.
Turerna runt vargjakten, med ständiga överklaganden, har minst sagt varit märkliga på senare år. Naturvårdsverket hamnar i en jävsituation när myndigheten, som beslutar om vargjakten, driver en domstolsprocess där Naturvårdsverket står för motpartens kostnader i domstolen. Det är även något som Jan Turvall, lekor vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg, tidigare har reflekterat över i Svensk Jakt.
I förra veckan beslutade Naturvårdsverket om miniminivåer och en ny förvaltningsplan för varg avseende perioden 2014-2019. Samtidigt överlämnade Naturvårdsverket rätten att fatta beslut om licensjakt på varg till länsstyrelserna i Mellansverige. Arbetet är ett led i den regionaliserade förvaltningen av rovdjur som riksdagen fattade beslut om i december 2013.
Men trots att riksdagen har fattat beslut om ”En hållbar rovdjurspolitik” så har naturskyddsföreningen, WWF och Svenska Rovdjursföreningen redan skickat ett gemensamt brev till EU-kommissionen med en uppmaning om att stoppa vargjakten. Hur kommer det sig att vissa organisationer tycks stå över demokratiskt fattade beslut?
09 januari, 2015 kl. 1:39
Detta är långt allvarligare än missbruk av skattemedel. Tycker skogsbruket tar alldeles för lätt på detta, det kan följa effekter, som riktar sig mer direkt mot skogsbruket.
Det finns mycket goda skäl att mycket allvarligt ifrågasätta Naturvårdsverkets objektivitet när det gäller stöd och inställning till naturvårdsjuridik.
Visserligen kan/bör Naturvårdsverket inte styra vad forskare som fått ett visst uppdra kommer fram till, men däremot kan man låta bli att stödja forskare som inte kan betraktas som objektiva till vad de skall studera utan kan antas att tolka och använda resultaten i en viss riktning. Väljer Naturvårdsverket att låta forskning ledas av forskare som har en förutfattat icke objektiv inställning till resultaten så finns det mycket goda skäl att tvivla på resultaten.
Chapron har som huvudansvarig fått ett anslag på fem miljoner från Naturvårdsverket för projektet Claws and Laws. Detta innebär att vargpolitiken att återkommande drabbas av liknande utfall från hög nivå kommande år som i tidigare artiklar av Chapron.
Här finner ni en ny ”vetenskaplig” diskussionsartikel av Chapron http://www.nature.com/news/challenge-the-abuse-of-science-in-setting-policy-1.16580
Detta ger en helt missvisande information om svensk vargjakt i en vetenskaplig tidskrift. Visserligen har den mest seniora vargforskaren (Liberg) i intervjuer förnekat Chapron men det kommer nog aldrig till Natures läsares kännedom. 1) Chapron mfl fann i en sårbarhetsanalys att i en konstant situation räckte det med 40 inavlade vargar, men räknade man med risken för de värsta katastroferna så närmade man sig ett behov av 100 vargar. Men vi har idag ett lägsta antal för varg (referensvärde) på 270. Således har många andra faktorer än sårbarhetsanalysen av Chapron m fl spelat roll, bl annat överväganden om inavel. 2) Många vill ha en genetisk sårbarhetsanalys eftersom varg är starkt inavlad. Men sårbarhetsanalysen byggde på vitalstatistik från dessa inavlade vargar och inaveln sjunker pga immigration och immigrationen är större än vad EUs regelverk kräver 3) Det finns en massiv riksdagsmajoritet för statsmakternas del i beslutet när det togs och detta kvarstår även idag och med all sannolikhet även efter ett extraordinärt nyval. 4) Den planerade licensjakten 2015 skulle resultera i ett ökat vargantal där vargen är vanligast, vilket är i strid mot riksdagsbeslutet. 5) Att vargjakt förbättrar genetiken tycker jag borde stå höjt över rimligt tvivel men till min överraskning tror många inte på det. Det är klart att det behövs immigranter men en genetisk jakt ökar den inavelssänkande effekten per immigrant. Dessutom ger en immigrant en större effekt i en liten population än en stor. 6) Chapron var en av fyra författare för en liknande artikel artikel i Science, , men två av medförfattarna på bloggar uttryckligen tog avstånd från artikeln Den här gången uppträder Chapron utan medförfattare. 7) I samma ögonblick artikeln är godkänd av Nature går det ut en serie pressmeddelanden till alla svenska medier varav många tar upp den. Något sådant måste organiseras av någon skicklig person. Att jag såg den snabbt berodde på ett Twitter från Alarik, som är Naturskyddsföreningens skickliga jurist. Naturskyddsföreningen får anslag från Naturvårdsverket för att juridiskt ifrågasätta vargjakten!
Att Naturvårdsverket finansierar aktiviteter för att ifrågasätta de svenska statsmakterna och undergräva deras auktoritet för att det i deras tycke finns för få vargar i Sverige är inte bra och kastar en skugga på artdatabanken (som ju deltar i vargspelet) och dess rapportering och associering till Naturvårdsverket. Min misstro mot artdatabanken har nu höjts ett snäpp.
Och jag tror och hoppas också skogsbruket reagerar. Många skogsägare är både jägare och fårägare eller har nära kontakt med sådana. Det officiella skogsbruket är inte uttalat emot varg, men skogsbruket bör uppmärksamma hur vargfrågan sköts. Det ökar deras misstänksamhet mot Naturvårdsverk och Artdatabank och föregiven vetenskaplighet och associationen med Naturskyddsföreningen och kanske snart skogsstyrelsen också. Det är tragiskt när myndigheter aktivt motverkar samförstånd som jag nu ser hur Naturvårdsverket gör.