Det är inte lätt för enskilda skogsägare att få länsstyrelsen att ändra sina planer på att bilda ett naturreservat när staten väl bestämt sig för att ett område ska undantas från brukande. Då spelar det ingen roll att markägaren själv har andra planer för hur området borde brukas. En god dialog med markägarna framhålls visserligen i strategierna för skydd av skog. Men om du inte går med på myndighetens planer för området uppmanas du stämma staten i mark och miljödomstolen.
Jag har genom åren träffat många skogsägare som varit förtvivlade över reservatsplaner på deras fastigheter. Uppgivet kan de bara konstatera att de är förlorare. Ibland efter så lång tid som 5-10 år, i vissa fall ännu längre. Myndigheterna väntar helt enkelt ut skogsägaren eller att marken ska byta ägare. Så här skriver statens förhandlare, SVEFA, i ett brev till några skogsägare som jag fått ta del av.
Inte en särskilt rolig läsning för en person som lever av sin skog och som inget hellre vill än att kunna fortsätta bruka och förvalta den skog som gått i arv i generationer. Skriv på nu eller stäm staten i domstol är budskapet i brevet. I domstol är utgången given eftersom myndigheterna har riksdagens uppdrag att bilda naturreservat. Som markägare sitter du på Svarte Petter. Lämnar du in en avverkningsanmälan kan du räkna med en skyndsam handläggning av ett interimistiskt naturreservat. Endast mindre justeringar av gränser är möjligt att diskuteras.
Visst är det så att det i många fall går bra att komma överens med markägare om ersättning. Men måste arbetet verkligen ske via tvång? Många skogsägare önskar själv lämna in områden för skydd till myndigheterna. Naturvårdsverket skriver i ett pressmeddelande 2017-03-30 att markägarnas intresse för att formellt skydda delar av sin skog, har mer än dubblerats sedan 2015. Nyckeln är ett nytt arbetssätt, kometprogrammet, som bygger på markägarnas eget intresse att skydda sin skog med höga naturvärden.
Den 5-maj meddelade riksrevisionen att myndigheten förbereder insatser för att granska det långsiktiga skyddet av värdefull skog. Jag hoppas riksrevisionen även granskar handläggningstider och tar hänsyn till hur enskilda personer upplever myndigheternas arbete med skydd av skog. Det är hög tid att vi i Sverige, precis som i våra grannländer Norge och Finland, tar större hänsyn till den enskilda individens önskemål och målsättningar. Det är dags att kometprogrammet blir det huvudsakliga arbetssättet när skogsmark undantas från aktivt brukande. Det är dags att vi värnar både markägaren och den produktiva skogsmarken i omställningen till en bioekonomi.
09 maj, 2017 kl. 7:29
Privat äganderätt är grunden för välståndet
Varför är äganderätten starkare i Norge och Finland än i Sverige.
I dag är nästan en tredjedel av den svenska skogen undantagen från skogsbruk. En hel del av marken har tagits mot ägarens vilja.
Sverige skiljer sig därmed kraftigt från Norge och Finland.
Sverige behöver stärka äganderätten eftersom myndigheterna har valt en annan linje jämfört med våra nordiska grannar när det gäller intrång på skogsmark och ägarens rätt att bestämma över sin egen mark.
I Norge och Finland konfiskerar inte staten mark för naturvårdsändamål mot markägarens vilja.
Alla statliga skogsavsättningar på enskild mark i Norge sker genom det man kallar Frivillig vern.
Skogsägaren kan stoppa process
När en process för att bilda ett naturreservat påbörjats kan skogsägaren när som helst välja att avbryta processen om hon ändrar sig och vill fortsätta bruka skogen.
I Finland görs skogsavsättningar på enskilt ägd mark i det så kallade Metsoprogrammet. Det går ut på att skogsägaren själv erbjuder staten mark mot ersättning.
I Sverige har markägarens egen vilja liten eller ingen betydelse. En svensk skogsägare som själv vill avsätta skog för till exempel naturreservat, har i dag begränsad möjlighet att få ersättning medan en annan skogsägare kan få skog tvångsinlöst mot sin vilja.
Gynnar inte naturen
Enligt Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF, och många många fler är detta en politik som inte gynnar den svenska naturen.
Man tar bort incitamenten att bevara och skapa naturvärden och det drabbar naturvården i landet.
Varför har Sverige valt en så helt egen väg i skogspolitiken?
Det finns en tradition bland svenska myndigheter att köra över markägarna och jobba strikt utifrån bevarandebiologisk teori, där markägarens vilja väger lätt.
Gunnar Lindén säger att myndigheterna har gjort sina inventeringar och har en bank av områden som man vill ska skyddas och som man ibland känner personligen för.
Myndigheterna uppfattar det nog som bortkastat arbete om vi i stället ska jobba med områden skogsägaren själv vill avsätta.
Vilken är LRFs uppfattning? Hur borde det vara?
På samma sätt som i grannländerna. Myndigheterna borde samarbeta och välja avsättningar där skogsägarna vill det.
Hur ser skogsägarna på att en så stor andel av skogen tas ur bruk?
Skogsägarna tycker att det är en felprioritering. Vi behöver ha en effektivare naturvård som oftare kan kombineras med brukande. Alltför stora avsättningar försvårar möjligheterna att ersätta fossila och miljöskadliga material.
Industrier saknar dessutom råvara
Politiken försvårar möjligheterna att bo och verka i hela landet speciellt på landsbygden. När människorna tappar försörjningen och flyttar växer åkrar och ängar igen och det drabbar hela den biologiska mångfalden.
Särskilt i landets nordvästra delar har så mycket skog undantagits från skogsbruk att det på många platser inte finns underlag för träförädlingsindustrier längre !
Ska vi lägga ner nordvästra Sverige?.
13 maj, 2017 kl. 8:03
Rättssäkerheten måste återställas
Det har blivit allt krångligare, allt mer osäkert och allt mer riskabelt att vara skogsägare och att myndighetsutövningen till stora delar har blivit en arena för maktkamp, där “åsikter från extremgrupperingar med ideologiska särintressen ges större vikt än grundlagens allmänna rättsprinciper och den av riksdag och regering fastlagda skogspolitiken”.
Skogen har blivit ett slagfält där många intressenter vill vinna kriget och konfiskera ägodelar likt det som gjordes redan på vikingatiden. Lätt att ha åsikter om Nordkorea, Syrien och Ryssland. Men vad är det som pågår i vårt land. Det är inte så många som känner till vilka konsekvenser detta får för hela Sektorn Skogsnäring och en levande landsbygd. Samma skog som myndigheterna nu fråntar oss skall vi hålla öppen gratis för allmänheten och skogsbilvägarna skall vara i gott skick året runt.
Alla kostnader ska skogsägarna stå för naturligtvis. Vem vågar lägga ner tid och pengar på skogsskötsel och kan generationsskifta i framtiden utifrån dessa premisser.
Antar andemeningen är att staten och bolagen skall beslagta all skog eller köpa upp all skog igen till en kostnaden som anpassas utifrån miljöministerns uttalande nedan:
Artskyddsförordningen ska inte ses över. Det beskedet ger miljöminister Karolina Skog. Det får LRF och Mellanskog att häpna. Sven-Erik Hammar, vice ordförande i LRF:s förbundsstyrelse, tror att oron växer runt om i landet.
MELLANSKOG
Sven-Erik Hammar, vice ordförande i LRF:s förbundsstyrelse, är missnöjd med att regeringen inte vill ändra Artskyddsförordningen.
Även Sture Karlsson, vd på Mellanskog, tycker att regeringens besked är förvånande.
När Mark- och miljööverdomstolen meddelade sin dom i det så kallade bombmurklemålet var en av slutsatserna att Artskyddsförordningen är ofullständig. Markägare som bedriver skogsbruk har enligt lagstiftningens nuvarande ordalydelse varken rätt att ansöka om dispens eller rätt till ersättning om staten stoppar avverkningen.
Efter domen hoppades både skogsägare och intresseorganisationer att regeringen skulle se över lagstiftningen. Även statliga myndigheter hoppas att rättsläget ska bli tydligare. Men miljöminister Karolina Skog ger tummen ner. Det blir ingen ändring av förordningen, säger hon i en intervju med ATL
Besked väcker ilska
Beskedet förvånar Sven-Erik Hammar, vice ordförande i LRF:s förbundsstyrelse.
– Det är anmärkningsvärt att ministern inte vill göra något åt rättsosäkerheten kring Artskyddsförordningen. Som det fungerar i dag tvingas enskilda skogsägare gå till domstol för att få bruka sin skog. Dessutom har både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket begärt en översyn och ett klargörande från regeringen hur Artskyddsförordningen ska tillämpas.
Sture Karlsson, vd på Mellanskog, är också förvånad över Karolina Skogs besked.
– Det är häpnadsväckande. Jag tycker inte regeringen tar sitt ansvar. Vi har idag en lagstiftning som inte håller ihop, myndigheter och domstol har sagt att artskyddsförordningen inte fungerar i nuvarande utformning. Man duckar för en fråga som man måste ta i, säger han.
Stämmer inte överens
Både Sven-Erik Hammar och Sture Karlsson är inne på att domen om bombmurklan slog fast att Artskyddsförordningen inte stämmer överens med grundlagens bestämmelser om proportionalitet. Ett ingrepp från myndigheternas sida ska inte drabba den enskilde hårdare än vad som krävs för att uppnå ändamålet.
Sven-Erik Hammar tycker även att egendomsskyddet sätts ur spel.
– Det finns en ersättningsrätt i grundlagen som gör att staten inte kan stoppa någon att bruka sin mark utan att göra rätt för sig, säger han.
Oron sprider sig
I förlängningen tror Sven- Erik Hammar och Sture Karlsson att frustrationen och oron bland markägare växer i hela landet.
– Oron kring myndigheternas hantering av artskyddsfrågorna i skogen sprider sig och påverkar många fler än de som direkt drabbas,