Nästan hälften av alla företag inom de gröna näringarna upplever lagar och myndighetsregler som ett stort hinder för företagets utveckling och tillväxt. Det visar Tillväxtverkets rapport, Växtkraft för de gröna näringarna, som publicerades i december 2018. Andelen är betydligt högre inom de gröna näringarna, jämfört med företag i övriga branscher.

Resultaten är alarmerande och borde få beslutsfattare att fundera över hur regelbördan kan minska för att skapa konkurrenskraftiga förutsättningar för de gröna näringarna. Ett viktigt styrmedel att påverka myndigheterna och underlätta vardagen för företagen är genom regleringsbrev med tydliga mål på regelförenklingar och effektiviserad myndighetsutövning.

Jag har själv varit pådrivande för att korta handläggningstiden för avverkningsanmälningar. Med dagens digitala hantering och ökad kännedom om natur- och kulturmiljövärden bör det vara rimligt att kapa handläggningstiden för okomplicerade ärenden från sex till två veckor. Detta skulle innebära en konkret regelförenkling för företagen. En kortare handläggningstid av avverkningsanmälningar skulle därtill innebära större flexibilitet att välja trakter med bättre bärighet för att undvika markskador under svåra väderleksförhållanden och minska flyttkostnaderna.

I Finland ändrade man för några år sedan handläggningstiden för avverkningsanmälan till tio dagar.

Så här formuleras regler om anmälan i den finska skogslagen (14 §) “Anmälan ska ges in senast tio dagar och tidigast tre år innan avverkningen eller åtgärden inleds. Skogscentralen kan på ansökan bevilja undantag från den tidsfristen“.

Skogsstyrelsen har själva utrett sexveckorsregeln. I Meddelande nr 1-2015 redovisar Skogsstyrelsen regeringsuppdraget ”Förenkling i skogsvårdslagstiftningen”.
Skogsstyrelsen framför att man identifierat två förändringar i organisation och arbetssätt som skulle innebära en effektivisering av handläggningen av avverkningsanmälningar om tidsfristen kortades ned. Kvaliteten på handläggningen skulle dessutom sannolikt förbättras om förslagen genomfördes skriver myndigheten.

Trots detta föreslog Skogsstyrelsen inte att regelverket skulle ändras. Istället målar myndigheten upp en bild av att de positiva effekterna inte skulle vara tillräckliga för att motverka de negativa effekter som en förkortad tidsfrist skulle leda till för miljön. Inte minst på grund av att ärenden ibland måste hanteras av flera myndigheter.

Jag ställer mig frågande till om det inte är dags att verkligen testa och utvärdera vad en kortad handläggningstid för avverkningsanmälningar skulle innebära i praktiken?

Men ibland verkar förändringar kunna ske snabbt och utan konsekvensanalyser. I mitten av maj meddelade Skogsstyrelsen att de stänger dörren till en dörr in, vilket jag bloggat om på skogssnack. Skogsägare och skogsföretag ska istället själva anmäla samråd skogsbruksåtgärder hos olika myndigheter. Det kan till exempel handla om fornlämningar som ska samrådas med länsstyrelsen, vattenskyddsområden som ska samrådas med kommunen för att nämna några exempel.

Efter kritiken har Skogsstyrelsen meddelat att de skjuter upp förändringen till 1-september. Det är ett välkommet besked. Men agerandet visar samtidigt vilken bubbla myndigheten verkar inom. Att med så kort varsel genomföra så genomgripande förändringar, utan förankring med vare sig skogsnäringen eller de myndigheter som ställs inför helt nya förutsättningar är en illa hantering. Frågan är om övriga myndigheter och kommuner hinner ha rutiner på plats för att hantera samrådsärenden från flera tusen olika skogsägare och företag till 1-september?

På sikt tror jag dock att Skogsstyrelsens förslag på ändrade rutiner kan leda till något riktigt bra. Idag är Skogsstyrelsen (enligt myndigheten) förhindrad att läsa tillbaka uppgifter som kommer från andra myndigheter tillbaka till företagens affärssystem. För att åstadkomma en konkret regelförenkling behöver samrådshandlingar och kartskikt, även från andra myndigheter ske dubbelriktat. Det är inte bara myndigheterna som behöver en enklare vardag. Förhoppningsvis kan Skogsstyrelsens nya rutin öppna dörren för en sådan utveckling. Men då krävs att förändringen sker i dialog med skogsnäringen och tillsammans med övriga myndigheter.