I veckan sändes ett mycket intressant radioinslag i P1 morgon. I inslaget uppmärksammas att miljöhänsynen som sparas i skogen, är betydligt mer omfattande än vad som tidigare varit känt. Riksskogstaxeringen visar att arealen äldre skog utanför reservaten har fördubblats sedan mitten av 1990-talet.
I inslaget debatterar Stina Bergström, miljöpolitisk talesperson för Miljöpartiet och Marcus Svensson, ledarskribent på Smålandsposten hur skogspolitiken fungerar. Här blir det väldigt tydligt att miljöpartiet vill skärpa skogsvårdslagstiftningen. Som motiv refererar Stina Bergström bland annat till Skogsstyrelsens gamla polytax, dvs statistik från en uppföljning som myndigheten själv har underkänt på grund av bristande kvalitet. (Skogsstyrelsens PM 2011-11-14).
Den bristande uppföljningsmetodiken är även bakgrunden till att Skogsstyrelsen nu utvecklar en ny hänsynsuppföljning som ska bygga på mer objektiva mätningar. Jag tycker det är allvarligt att politiker på den här nivån hänvisar till statistik som är felaktig. Att statistiken är felaktig kan inte vara någon nyhet för miljöpartiets talesperson i miljöfrågor.
Visst finns det brister i skogsbruket. Men det arbete som har lagts ned de två senaste åren för att åstadkomma gemensamma målbilder är helt unikt. Låt inte den kraftsamling som nu sker inom skogsbruket för att förverkliga målbilderna undermineras av att tillsätta en ny utredning av skogsvårdslagstiftningen på lösa grunder.
Lyssna på inslaget i P1 morgon här
24 november, 2014 kl. 18:26
Du pratar i nattmössan.
Att skogsbruket skulle ha bättrat sig vad gäller hänsynen till den biologiska mångfalden i skogen är ingenting annat är kvalificerat skitsnack.
Det är bara att ge sig ut i det industrialiserade skogslandskapet och se med egna ögon, nedkapade boträd, abnorma körskador, brutalt byggda skogsbilvägar, sönderkörda fäbodstigar, sönderkörda öringsbäckar, skövlade tjäderspelplatser, nedkapade örnbon, med mera. och mera. Sen kan vi ju studera skogsbrukets flisterminaler. Där ligger den hänsynen som skulle ha sparats på hyggena och efter sjökanter och bäckar. Dagens skogskövlingar blir bara värre och värre, och man gör det i den trygga förvisningen om att skogsvårdslagen saknar straffsanktioner. Den skogspolitiska rättsrötan är ett faktum.
Göran Rönning
Som i fyra decennium sett skogsbrukets skövlingar accelerera