I januari 2019 ska Naturvårdsverket ännu en gång redovisa en fördjupad utvärdering av miljömålen till regeringen. Den fördjupade utvärderingen, som görs vart fjärde år, ska innehålla en analys av förutsättningarna att nå vart och ett av miljökvalitetsmålen. Utöver den fördjupade utvärderingen gör myndigheterna även en årlig uppföljning av målen. Skogsstyrelsen är ansvarig myndighet för att följa upp miljökvalitetsmålet levande skogar.

För fyra år sedan deltog jag aktivt och la ned en hel del tid i en referensgrupp kopplad till utvärderingen av miljömålet levande skogar. Jag tycker själv att det var en nyttig process som ledde fram till att Skogsstyrelsen tog till sig behovet av att utveckla miljömålssystemet för att bli mer motivationsskapande. Men att följa upp miljötillstånd i skogen varje år eller vart fjärde år, är en alldeles för kort tidshorisont för att kunna dra slutsatser om trender.

Mot bakgrund av detta och med insikt i uppföljningens förutsägbarhet, där myndigheterna tonar ned positiva framsteg och omsorgsfullt framhåller negativa effekter i skogen utifrån subjektiva bedömningsgrunder valde jag att inte engagera mig i utvärderingen i samma omfattning denna gång.

Nyligen skickade så Skogsstyrelsen ut sin utvärdering av miljömålet levande skogar på remissrunda och resultatet var väntat. Det är som en rispig gammal grammofonskiva som hakat upp sig. ”NEJ – Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutande styrmedel och åtgärder”, samt ”Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön”.

Att målet inte går att nå ens i teorin på det sätt som utvärderingen görs är inte något nytt. Men att myndigheterna inte anser sig kunna se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön är häpnadsväckande. Riksskogstaxeringen visar på fantastiskt positiva trender för till exempel arealen äldre skog, andelen hård död ved och äldre lövrik skog. Men trots att vi har nått flera tidigare delmål till 2010, till exempel mängden hård död ved, anger Skogsstyrelsen att vi inte når målet. Hur kommer det sig när någon ny målnivå inte är beslutad och trenden fortsatt är positiv? Vad hänger myndigheten upp sin bedömning på?

I juli 2017 presenterade regeringen en departementspromemoria 2017:32 om biologisk mångfald, där man bedömde att etappmålet om miljöhänsyn i skogsbruket är uppnått. I april 2018 redovisade Skogsstyrelsen vidare att miljöhänsynen i skogen ökar. Det lämnas kvar mer träd och död ved i samband med föryngringsavverkning och det lämnas även mer skyddszoner. Det är ju positivt. Men när det kommer till den fördjupade utvärderingen blundar Skogsstyrelsen för både sin egen och regeringens bedömning. I en tabell på sidan 67 i rapporten konstaterar Skogsstyrelsen kort att, Nej målet för miljöhänsyn nås inte. Och så fortsätter rapporten med ytterligare 31 uppföljningsmått, som i de flesta fall besvaras med NEJ målet nås inte.

Miljömålssystemet har tyvärr utvecklats till ett verktyg för myndigheterna att årligen äska mer resurser och föreslå fler- och kraftfullare styrmedel, vilka senare kan serveras som politiska underlag till regeringen med motivet – Vi når inte miljömålen!

Ett av många anmärkningsvärda förslag till styrmedel i Skogsstyrelsens remissversion i utvärderingen av levande skogar lyder ungefär så här. Skogsbruket bör ta initiativ till en gemensam miljöfond för att undanta skogar från skogsproduktion för att bevara höga bevarandevärden. Förslaget känns igen från en uppmärksammad ESO-rapport (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) som nyligen presenterades på Rosenbad. Flera andra förslag på åtgärder och styrmedel presenteras utan konsekvensanalyser för möjligheterna att nå generationsmålet eller markägares drivkrafter för att investera i naturvårdande åtgärder.

Nej, nu har den rispiga gamla grammofonskivan snurrat tillräckligt många varv. Det är dags att byta ut den mot ett modernt uppföljningssystem som vilar på vetenskaplig grund och som tar hänsyn till vår tids största utmaning, klimatfrågan.
Jag vill att Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med riksskogstaxeringen och miljöanalysavdelningen, ges huvudansvaret för en ny uppföljningsmetodik som följer utvecklingen för tydliga och accepterade indikatorer i skogen.

Skogen har en nyckelroll i att ersätta fossila produkter med förnybara alternativ. Därför behövs en helhetssyn i miljömålsuppföljningen som baseras på fakta istället för stuprörsränkande och subjektiva bedömningar. Vi behöver utforma en miljöpolitik som sätter de globala åtagandena om klimat och hållbar utveckling i centrum. Eftersom målåret 2020 närmar sig snabbt, är tillfället att inleda detta förändringsarbete just nu helt rätt i tid.