I januari 2019 ska Naturvårdsverket ännu en gång redovisa en fördjupad utvärdering av miljömålen till regeringen. Den fördjupade utvärderingen, som görs vart fjärde år, ska innehålla en analys av förutsättningarna att nå vart och ett av miljökvalitetsmålen. Utöver den fördjupade utvärderingen gör myndigheterna även en årlig uppföljning av målen. Skogsstyrelsen är ansvarig myndighet för att följa upp miljökvalitetsmålet levande skogar.
För fyra år sedan deltog jag aktivt och la ned en hel del tid i en referensgrupp kopplad till utvärderingen av miljömålet levande skogar. Jag tycker själv att det var en nyttig process som ledde fram till att Skogsstyrelsen tog till sig behovet av att utveckla miljömålssystemet för att bli mer motivationsskapande. Men att följa upp miljötillstånd i skogen varje år eller vart fjärde år, är en alldeles för kort tidshorisont för att kunna dra slutsatser om trender.
Mot bakgrund av detta och med insikt i uppföljningens förutsägbarhet, där myndigheterna tonar ned positiva framsteg och omsorgsfullt framhåller negativa effekter i skogen utifrån subjektiva bedömningsgrunder valde jag att inte engagera mig i utvärderingen i samma omfattning denna gång.
Nyligen skickade så Skogsstyrelsen ut sin utvärdering av miljömålet levande skogar på remissrunda och resultatet var väntat. Det är som en rispig gammal grammofonskiva som hakat upp sig. ”NEJ – Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutande styrmedel och åtgärder”, samt ”Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön”.
Att målet inte går att nå ens i teorin på det sätt som utvärderingen görs är inte något nytt. Men att myndigheterna inte anser sig kunna se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön är häpnadsväckande. Riksskogstaxeringen visar på fantastiskt positiva trender för till exempel arealen äldre skog, andelen hård död ved och äldre lövrik skog. Men trots att vi har nått flera tidigare delmål till 2010, till exempel mängden hård död ved, anger Skogsstyrelsen att vi inte når målet. Hur kommer det sig när någon ny målnivå inte är beslutad och trenden fortsatt är positiv? Vad hänger myndigheten upp sin bedömning på?
I juli 2017 presenterade regeringen en departementspromemoria 2017:32 om biologisk mångfald, där man bedömde att etappmålet om miljöhänsyn i skogsbruket är uppnått. I april 2018 redovisade Skogsstyrelsen vidare att miljöhänsynen i skogen ökar. Det lämnas kvar mer träd och död ved i samband med föryngringsavverkning och det lämnas även mer skyddszoner. Det är ju positivt. Men när det kommer till den fördjupade utvärderingen blundar Skogsstyrelsen för både sin egen och regeringens bedömning. I en tabell på sidan 67 i rapporten konstaterar Skogsstyrelsen kort att, Nej målet för miljöhänsyn nås inte. Och så fortsätter rapporten med ytterligare 31 uppföljningsmått, som i de flesta fall besvaras med NEJ målet nås inte.
Miljömålssystemet har tyvärr utvecklats till ett verktyg för myndigheterna att årligen äska mer resurser och föreslå fler- och kraftfullare styrmedel, vilka senare kan serveras som politiska underlag till regeringen med motivet – Vi når inte miljömålen!
Ett av många anmärkningsvärda förslag till styrmedel i Skogsstyrelsens remissversion i utvärderingen av levande skogar lyder ungefär så här. Skogsbruket bör ta initiativ till en gemensam miljöfond för att undanta skogar från skogsproduktion för att bevara höga bevarandevärden. Förslaget känns igen från en uppmärksammad ESO-rapport (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) som nyligen presenterades på Rosenbad. Flera andra förslag på åtgärder och styrmedel presenteras utan konsekvensanalyser för möjligheterna att nå generationsmålet eller markägares drivkrafter för att investera i naturvårdande åtgärder.
Nej, nu har den rispiga gamla grammofonskivan snurrat tillräckligt många varv. Det är dags att byta ut den mot ett modernt uppföljningssystem som vilar på vetenskaplig grund och som tar hänsyn till vår tids största utmaning, klimatfrågan.
Jag vill att Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med riksskogstaxeringen och miljöanalysavdelningen, ges huvudansvaret för en ny uppföljningsmetodik som följer utvecklingen för tydliga och accepterade indikatorer i skogen.
Skogen har en nyckelroll i att ersätta fossila produkter med förnybara alternativ. Därför behövs en helhetssyn i miljömålsuppföljningen som baseras på fakta istället för stuprörsränkande och subjektiva bedömningar. Vi behöver utforma en miljöpolitik som sätter de globala åtagandena om klimat och hållbar utveckling i centrum. Eftersom målåret 2020 närmar sig snabbt, är tillfället att inleda detta förändringsarbete just nu helt rätt i tid.
23 september, 2018 kl. 21:43
Jag håller med.
Men vad jag framför allt vill ha ändrat är preciseringen till miljömålet/generations målet “levande skogar” http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/levande-skogar/preciseringar-av-levande-skogar/ “Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus” Att ställa ett sådant krav visar en total okunnighet om artbiologi och utlämnar skogsbruket till en fruktansvärt subjektiv artdatabank! Men det är ju en garanti för att man i den förutsebara framtiden kommer att kunna hävda att målet inte kan uppfyllas med nuvarande styrmedel.
Tycker skogsbruket är alldeles för tystlåtet om orimligheterna i miljömålet levande skogar och subjektiviteten i Artdatabanken.
24 september, 2018 kl. 19:58
Håller med
Det är verkligen dags att vi får en vetenskaplig syn på hur utvecklingen är i skogsbruket. detta med hänsyn till klimat och dom förbättringar som är en följd av den skogvårdlag vi fick 1993 ” frihet under ansvar”.
25 september, 2018 kl. 7:22
Hej Jonas
Tråkigt att du uppfattade idén om miljöfond som att det var liknande förslaget i ESO-rapporten. Tanken var att uppmuntra ett rent marknadsinstrument för handel med biologisk mångfald, och absolut inte att pengarna skulle hamna hos staten. Detta eftersom miljövärdena är så ojämnt fördelade mellan markägare. Inspiration var snarast hämtad från konceptet habitat banking, Södras handelsplats för insatskapital samt de gemensamma betalningarna som sker idag i skogbruket t.ex. till Skogforsk, kampanjen Svenska skogen
25 september, 2018 kl. 19:15
Bra inlägg Jonas! Du har så rätt. Nu skulle vissa mål behöva formuleras om och idén om att föra över uppföljningen på SLU låter klokt. Instämmer för övrigt i Dags yttrande.
27 september, 2018 kl. 5:28
Den globala uppvärmningen har i Sveriges skogar redan överträffat de toleransnivåer till 2100 som världen riktar insatserna mot, och där det sjätte artutdöendet hotar. Detta eftersom uppvärmningen i Sverige är cirka dubbelt så stor som i världen, dvs nu cirka 2 grader. Uppvärmningen är sedan en tid en mycket viktig faktor för utvecklingen av mångfalden i svenska skogar. Mitt intryck är att SKS avser att mörka detta och sas skuldbelägga skogsbruket för den frånvaro av förbättring i mångfalden sedan sekelskiftet som bidrar till att SKS inte anser målet i ”levande skogar” uppfyllt eller möjligt att uppfylla med nuvarande styrmedel och utgående från detta föreslå nya styrmedel. Jag tycker det är nödvändigt SKS analyserar detta i samband med den fördjupade utvärderingen av levande skogar.
Detta understryker ytterligare vikten av att ett generationsmål sätts så att det är möjligt att nå och inte baseras på “politiskt korrekta” och välklingande floskler.
29 september, 2018 kl. 12:01
SMHI offentliggjorde en analys 28/9
https://www.smhi.se/nyhetsarkiv/storre-temperaturokning-i-sverige-an-i-varlden-i-genomsnitt-1.139719
“För den 30-årsperiod vi just nu är inne i och som startade 1991, är den genomsnittliga temperaturökningen i världen 0,74 grader (1991-2017) jämfört med 1861-1890, som brukar användas för att representera så kallad förindustriell tid. I Sverige har årsmedeltemperaturen 1991-2017 ökat lite mer än dubbelt så mycket, 1,7 grader sedan 1861-1890.”
Mitt inlägg 27/9 var alltså rätt och har styrkts av SMHI!
Jag blir själv lite chockerad jag trodde inte Sverige redan överskridit målet i Parisöverenskommelsen när det gäller temperaturen.
29 september, 2018 kl. 8:39
Man kan tycka att vi ska byta ut bevarandemålet men det är idag klubbat och står i SVL.
Bra med mer död ved (från historiskt extremt låga nivåer) men det löser inte att nuvarande läge är långt från t ex de minst 16% prod naturvårdsskogar som behövs i södra Sverige. Finns det nån seriös forskning som säger att det duger med mindre?
Kom också ihåg att etappmål är just etappmål, inte slutmål. Sverige har t ex åtagit sig representativa 17% skyddat. Vi är inte där.
Klimat: skogen gör enl SLU 100% mer klimatnytta om vi slutar bruka den, i resten av mitt liv. Och då överskattar de ändå brukandets klimatnytta grovt, bl a genom att se biobränsle till mer flyg som en vinst, även när vi har nollutsläpp.
29 september, 2018 kl. 17:28
Så här skriver SLU om skogens klimatnytta. https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/future-forests/nyheter-fran-future-forests/2014/4/aktivt-skogsbruk-gor-storst-klimatnytta/
30 september, 2018 kl. 16:18
SVL hindrar inte ändringar i preciseringar av målen. Finns behov av ändringar i SVL är det förstås viktigt att SKS preciserar dem.
Nivåer som 16% och 17% är förstås alltid subjektiva avvägningar som beror på vetenskap, avvägningar och åsikter när de först utformades för några decennier sedan, och trögheten i systemet gör dem svåra att modifiera. Eftersom det inte det inte dött ut så många arter som befarat och rödlistan inte försämrats finns skäl att modifiera procenttalen nedåt.
Den viktigaste klimatnyttan kommer från att minska användningen av fossilt kol. Men om vi omedelbart kraftigt reducerar bil och flyg drastiskt så kanske efterfrågan på biobränsle minskar så mindre skog avverkas.