Sedan Skogsstyrelsen, i februari i år, beslutade att offentliggöra avverkningsanmälningar digitalt på nätet har debatten i media gått varm. Skogsägarföreningarnas medlemmar reagerade kraftigt på Skogsstyrelsens oanmälda kursändring genom stämmouttalanden på sina föreningsstämmor.

I ett svar till skogsägarföreningarna, daterat 2016-06-27, beklagar Skogsstyrelsen att man brustit när det gäller förankring och kommunikation kring detta. Myndigheten erkänner också att skogsägarnas synpunkter borde ha tagits in före man påbörjade publiceringen av avverkningsanmälningar på nätet. I svaret till skogsägarföreningarna meddelar Skogsstyrelsen att myndigheten trots allt, bestämt sig för att fortsätta att publicera avverkningsanmälda områden i internetbaserade kartor.

Min uppfattning är att Skogsstyrelsen generellt brukar vara duktiga på att bjuda in till dialog för att lyssna in olika intressenters synpunkter i viktiga frågor. Vi får hoppas att detta var ett olycksfall i arbetet och att myndigheten i fortsättningen har en öppen dialog med intressenter innan större förändringar beslutas.

Jag anser att det är viktigt att den demokratiska processen värnas, på så sätt att externa synpunkter fångas upp i viktiga utredningar via remisser, referensgrupper eller liknande. Tyvärr känns det som att samhället slagit in på en annan väg. Ett aktuellt exempel är regeringsuppdraget om värderfulla skogar, där myndigheterna har fått en så snäv tidsplan att en remissomgång inte kommer att hinnas med. Det är förstås olyckligt att ett sådant viktigt uppdrag inte kommer att remisshanteras. Här kan man dock inte skylla direkt på myndigheterna. Myndigheterna har från första stund varit tydliga med att tidsplanen inte medger en remissomgång.

Men är det verkligen rimligt och förenligt med svensk statsförvaltning att inte remissa viktiga beslutsunderlag till intresseorganisationer? Politikerna och departementen behöver ta sig en funderare över hur de formulerar sina regeringsuppdrag till myndigheter, så att intresseorganisationer tydligare involveras i uppdragen och att det ges tid för ordentliga remissomgångar.