Sedan Skogsstyrelsen, i februari i år, beslutade att offentliggöra avverkningsanmälningar digitalt på nätet har debatten i media gått varm. Skogsägarföreningarnas medlemmar reagerade kraftigt på Skogsstyrelsens oanmälda kursändring genom stämmouttalanden på sina föreningsstämmor.
I ett svar till skogsägarföreningarna, daterat 2016-06-27, beklagar Skogsstyrelsen att man brustit när det gäller förankring och kommunikation kring detta. Myndigheten erkänner också att skogsägarnas synpunkter borde ha tagits in före man påbörjade publiceringen av avverkningsanmälningar på nätet. I svaret till skogsägarföreningarna meddelar Skogsstyrelsen att myndigheten trots allt, bestämt sig för att fortsätta att publicera avverkningsanmälda områden i internetbaserade kartor.
Min uppfattning är att Skogsstyrelsen generellt brukar vara duktiga på att bjuda in till dialog för att lyssna in olika intressenters synpunkter i viktiga frågor. Vi får hoppas att detta var ett olycksfall i arbetet och att myndigheten i fortsättningen har en öppen dialog med intressenter innan större förändringar beslutas.
Jag anser att det är viktigt att den demokratiska processen värnas, på så sätt att externa synpunkter fångas upp i viktiga utredningar via remisser, referensgrupper eller liknande. Tyvärr känns det som att samhället slagit in på en annan väg. Ett aktuellt exempel är regeringsuppdraget om värderfulla skogar, där myndigheterna har fått en så snäv tidsplan att en remissomgång inte kommer att hinnas med. Det är förstås olyckligt att ett sådant viktigt uppdrag inte kommer att remisshanteras. Här kan man dock inte skylla direkt på myndigheterna. Myndigheterna har från första stund varit tydliga med att tidsplanen inte medger en remissomgång.
Men är det verkligen rimligt och förenligt med svensk statsförvaltning att inte remissa viktiga beslutsunderlag till intresseorganisationer? Politikerna och departementen behöver ta sig en funderare över hur de formulerar sina regeringsuppdrag till myndigheter, så att intresseorganisationer tydligare involveras i uppdragen och att det ges tid för ordentliga remissomgångar.
19 augusti, 2016 kl. 23:36
Skogsstyrelsen sätter Käppar i hjulet för skogsbruket!
Skogsstyrelsen lämnar även ut skogliga grunddata som visar skogsägarens ekonomi till vänsteraktivister och kleti och pleti.
Har Skogsstyrelsen verkligen juridiska rättigheter att lämna ut skogliga grunddata som speglar skogsägarens ekonomiska resurser såsom vilken virkesvolym, ålder mm som skogen innehåller till allmänt betraktande för aktivister och kriminella??
Det är ju som att banker skulle lägga ut alla Sveriges medborgares bankkonton på kartor med dess värde för allmänt betraktande på sociala medier till kriminella och hänvisa till politiska intressen!!!
Äganderätten är skyddad som en övergripande lag.
Men många tjänstehen och politiker blundar för grundlagen och gynnar istället kriminella aktörer…
Det känns också rättsosäkert att privata avverkningsuppgifter läggs ut till dessa ”särintressen” och ”aktivster” som ”inget begrip”
Naturskyddsföreningen som får stora bidrag från staten ordnar dessutom kurser för aktivister att genomsöka andras fastigheter i jakt på anmälningsobjekt och hjälper till med bidragsjurister att skriva anmälningar på privata näringsfastigheter.
Snart har jord och skogs ägaren inget att säga till om.
Dags att protestera och förändra saken
Är beslutet att lägga ut information om avverkningsanmälan på nätet, tillgängligt för alla, förenligt med grundlagen?
I 2 kap. 6 § andra stycket RF anges att: var och en är skyddad gentemot det allmänna mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
Att på nätet fritt publicera kartor, satellitbilder, flygfoton och beskrivningar av den enskilde markägarens affärsverksamhet (avverkningsanmälan) måste rimligen var för sig och i synnerhet som sammantagen information, anses utgöra både övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden på ett sätt som innebär betydande intrång i den personliga integriteten.
Så vad har Datainspektionen att säga om Skogsstyrelsens tilltag? Att Skogsstyrelsen försvarar sig med att säga att de frivilliga ”naturvårdsintressena” frågat efter informationen, är inte ett fullgott svar. Dessa ”naturvårdsintressens” önskan att få denna information sammanställd är inte ett legitimt allmänt intresse. Intrånget är allt för betydande. I synnerhet som informationen efterfrågas i avsikt att försvåra den enskilde markägaren och näringsidkarens utövande av sin verksamhet.
Gör om, gör rätt!
Edit: Exempelvis får Naturskyddsföreningen 10 miljoner kronor årligen från en handfull myndigheter för diverse uppdrag. Mest få de från Naturvårdsverket. Bland annat en post på 1,5 miljoner kronor till juridiska kostnader, enligt not 7 i årsredovisningen för 2014, pdf. Det är pengar de använder för att överklaga andra myndigheters beslut. Det gäller exempelvis Änok, Ojnare, vargjakt och andra frågor.
Vidare har de ett program kallat natursnokarna. Ut i andras marker och leta något att betstämma över.
Skogsstyrelsen underlättar för aktivister att hemsöka enskilda skogsägare genom att publicera information om avverkningsanmälningar på nätet. Med dagens goda möjligheter att snabbt kunna koppla ett skogsområde på en karta till personen som äger marken underlättar staten för uppsökande aktivister ”att jävlas och hindra ”.
Anledningen till att Skogsstyrelsen publicerar avverkningsanmälningar anser man av avundsjuka är allmänhetens tillgång till information om tillståndet i miljön – och möjligheten att påverka. Att den personliga integriteten för landets cirka 300 000 skogsägare kränks på detta sätt är olyckligt och står inte i proportion till nyttan med att informera allmänheten på detta sätt.
Även om avverkningsanmälningarna är offentliga handlingar så finns det ingen anledning att tillgängliggöra information om inkomna handlingar på detta sätt. Tyvärr verkar det som om skogsägarna kommer att få vänja sig med denna diskriminering av äganderätten enligt grundlagen.
I Finland måste den som begär ut avverkningsanmälningar motivera vad personen eller organisationen skall med handlingarna till. Vilket är en rimlig tröskel att passera när det handlar om enskilda medborgares integritet. EU-kommissionen har dock synpunkter på finnarna och hotar med att dra Finland inför EU-domstolen för denna mycket rimliga åtgärd.
Kommissionen anser att Finland hindrar allmänheten att få kännedom om tillståndet i miljön och möjligheten att påverka på det sätt som Århuskonventionen föreskriver. Den här utvecklingen är allvarlig för familjeskogsbruket i både Sverige och Finland.
Århuskonventionens krav på allmänhetens inflytande i miljöfrågor kommer att bli svår att hantera inom lagstiftningen. När det kommer till större ingrepp i miljön så som vägbyggen och gruvdrift som kräver tillstånd enligt miljöbalken är det inte orimligt att allmänhetens intressen kan tas tillvara av stora, etablerade miljöorganisationer som så att säga blir en part i målet.
Men när det kommer till skogsbruket blir motsvarande regler absurda. Det är inte en slump att skogsbruket har reglerats särskilt i skogsvårdslagen och till stor del hållits utanför miljöbalkens regelverk. Om varje skogsavverkning skulle föregås av en miljöprövning med miljökonsekvensbeskrivning och alltså skulle det inte bli många kubikmeter avverkade. Vilket kanske är precis vad många så kallade miljövänner hoppas på.
Skogsvårdslagen är under översyn för att se hur den skall kunna anpassas till Århuskonventionen. Risken finns att vi i framtiden får en ordning där miljöorganisationer ges rätt att sätta käppar i hjulen för helt vanliga skogsbruksåtgärder.
Överlag är trenden mot mer judikalisering, det vill säga att mer makt flyttas från myndigheter till domstolar, inget att applådera.
Vad skall vi egentligen med expertmyndigheter som Skogsstyrelsen till om det ändå är långt mindre kompetenta domare som skall fälla de slutliga avgörandena? Är det i så fall inte enklare att skogsägare som vill avverka får göra upp med de motstående intresseorganisationerna direkt i en domstolsprocess om man nu inte litar på en expertmyndighets bedömningar?
Rimligen måste våra folkvalda inse konsekvenserna av att öka möjligheterna för allmänheten att försvåra det praktiska skogsbruket.
Det är bara att inse att familjeskogsbruket inte kan behandlas på samma sätt som ett gruvbolag eller vindkraftsföretag.
19 augusti, 2016 kl. 23:41
Märkligt att skogsstyrelsen får publicera mina avverkningsanmälningar fritt på nätet, eller för den delen andra ”skyddsvärda” saker på min mark samtidigt som om jag får böter på 10 000 kr om jag sätter upp en åtelkamera på min mark http://www.atl.nu/skog/telkamera-gav-b-ter