Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i sina respektive regleringsbrev från regeringen ett uppdrag om Värdefulla skogar. Uppdraget innebär att myndigheterna, under 2016, gemensamt ska utvärdera strategierna för formellt skydd av skog. Myndigheterna ska bland annat;

• Revidera den befintliga strategin, i syfte att uppnå ett kostnadseffektivt skydd
• Redovisa arealer av kända värdefulla skogar som saknar formellt skydd
• Analysera behov av kompletterande kartläggningar av okända värdefulla skogar som saknar formellt skydd
• Föreslå en länsvis fördelningsmodell av arealer utifrån beslutat etappmål (150 000 hektar till 2020)
• Analysera behov av skydd av skog som behövs för att uppnå andra miljökvalitetmål än Levande skogar

Som avslutning i uppdragsbeskrivningen anges att ”Resultatet från utvärderderingen ska kunna användas i regeringens arbete med att utveckla nya etappmål för skydd av skog”. Uppdraget ska redovisas till regeringskansliet senast den 31 december 2016.

Tänk om vi vågade tänka nytt när det gäller skydd av skog och formuleringar av nya etappmål. Att fortsätta undanta stora arealer skog från brukande är helt fel strategi för klimatet, övergången till en bioekonomi och ett samhällsbyggande med fortsatt välfärd.

Tänk om formuleringarna av nya etappmål istället fokuserade på hur vi skulle kunna stärka och restaurera naturvärden i områden som redan är undantagna från ett aktivt brukande. Genom att utforma mål med fokus på att genomföra skötselåtgärder och åtgärdsprogram kan vi effektivt påskynda och stärka biologiska processer. Det vore verkligen ett kostnadseffektivt arbetssätt. Naturvårdsverket konstaterar själva att behovet av naturvårdande skötselåtgärder i skyddade områden är gigantiskt. Andra mål skulle kunna vara inriktade på samverkan och genomförande av dialogprocesser i syfte att skapa ökad förståelse för hur produktion och miljö kan kombineras, utan att enorma skogsarealer undantas från aktivt brukande.

Tänk om vi kunde få samhället att förstå att hela Sveriges skogsmarksareal är biologiskt värdefulla, istället för att bara räkna områden som undantagits från brukande. Den svenska skogsbruksmodellen innebär att vi lämnar hänsyn i samband med att skogen brukas. Därtill avstår markägare frivilligt områden utan krav på ersättning till naturvården. Vi har formellt skyddade områden som myndigheterna beslutar om och vi har lågproduktiva skogar som inte alls får brukas. Idag är det ca 30 procent av skogsmarken som inte brukas alls. Jag efterlyser en helhetssyn när det gäller värdefulla skogar, inte minst ur klimat- och ekonomisk synvinkel.

Ett grundproblem med miljökvalitetsmålet levande skogar är preciseringarna som förra alliansregeringen beslutade om. Som preciseringarna är formulerade kommer vi inte att kunna nå miljökvalitetsmålet levande skogar. Inte ens om vi skulle lägga ned allt skogsbruk i hundra år kommer vi att nå målet om levande skogar. Detta innebär att det alltid kommer att ropas efter att mer arealer ska avsättas för naturvårdsändamål.

Tänk om politikerna vågade ta ett steg tillbaka i sin iver att undanta mark från brukande och att myndigheterna tar till vara markägarnas egna drivkrafter i skyddsarbetet genom att låta kometprogrammet verka fullt ut. På så sätt skulle vi få ett helt annat driv i naturvårdsarbetet. Ett arbete som skulle bygga på respekt för äganderätten, tillit, dialog och samverkan. Att låta myndigheterna själva redovisa uppgifter om kända skyddsvärda skogar som saknar formellt skydd kommer att driva på arealhysterin ännu mer. Nu måste politikerna sätta ned foten och tänka nytt när det gäller skydd av skog.

I april månad reste jag, vd och ordförande runt i samtliga virkesområden inom föreningens verksamhetsområden. Under totalt åtta kvällar träffade vi förtroendevalda medlemmar och diskuterade aktuella näringspolitiska frågor. Det var verkligen värdefullt att få lyssna in medlemmarnas syn på hur man önskar att den framtida naturvårdspolitiken ska utformas. Norras medlemmar önskar att politikerna sätter ett tak för hur mycket skog som verkligen får undantas från brukande och som myndigheterna måste förhålla sig till. De vill att kometprogrammet ska få verka fullt ut och att myndigheterna istället fokuserar mer på naturvårdande skötselåtgärder.

Medlemmarna vill även se ett nytt paket med mark från Sveaskog som kan användas som bytesmark. Det finns även en bred samsyn om att det borde vara möjligt för markägare som erbjuder samhället skyddsvärd skog, att välja om man ska få en engångsersättning eller en ersättning som betalas ut årligen. Med en årlig ersättning till markägaren utifrån virkesförråd och markens bonitet skulle statens resurser räcka längre och fler markägare skulle kunna få ersättning för nyckelbiotoper på fastigheten. En årlig ersättningsmodell skulle även generera intäkter till efterkommande generationer. Staten skulle dessutom få större flexibilitet att i framtiden kunna flytta skyddade arealer till områden där naturvården över tid gör störst nytta.

Tyvärr verkar många tro att naturen är statisk och det tycks finnas ett stort motstånd till att våga prova nya grepp. Detta innebär att vi inte kommer framåt i naturvårdsarbetet på ett sätt som skulle vara till nytta för samhället och enskilda markägare. Jag är i alla fall stolt över att jobba i en modern organisation där det finns mod att tänka i nya banor.