Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i sina respektive regleringsbrev från regeringen ett uppdrag om Värdefulla skogar. Uppdraget innebär att myndigheterna, under 2016, gemensamt ska utvärdera strategierna för formellt skydd av skog. Myndigheterna ska bland annat;
• Revidera den befintliga strategin, i syfte att uppnå ett kostnadseffektivt skydd
• Redovisa arealer av kända värdefulla skogar som saknar formellt skydd
• Analysera behov av kompletterande kartläggningar av okända värdefulla skogar som saknar formellt skydd
• Föreslå en länsvis fördelningsmodell av arealer utifrån beslutat etappmål (150 000 hektar till 2020)
• Analysera behov av skydd av skog som behövs för att uppnå andra miljökvalitetmål än Levande skogar
Som avslutning i uppdragsbeskrivningen anges att ”Resultatet från utvärderderingen ska kunna användas i regeringens arbete med att utveckla nya etappmål för skydd av skog”. Uppdraget ska redovisas till regeringskansliet senast den 31 december 2016.
Tänk om vi vågade tänka nytt när det gäller skydd av skog och formuleringar av nya etappmål. Att fortsätta undanta stora arealer skog från brukande är helt fel strategi för klimatet, övergången till en bioekonomi och ett samhällsbyggande med fortsatt välfärd.
Tänk om formuleringarna av nya etappmål istället fokuserade på hur vi skulle kunna stärka och restaurera naturvärden i områden som redan är undantagna från ett aktivt brukande. Genom att utforma mål med fokus på att genomföra skötselåtgärder och åtgärdsprogram kan vi effektivt påskynda och stärka biologiska processer. Det vore verkligen ett kostnadseffektivt arbetssätt. Naturvårdsverket konstaterar själva att behovet av naturvårdande skötselåtgärder i skyddade områden är gigantiskt. Andra mål skulle kunna vara inriktade på samverkan och genomförande av dialogprocesser i syfte att skapa ökad förståelse för hur produktion och miljö kan kombineras, utan att enorma skogsarealer undantas från aktivt brukande.
Tänk om vi kunde få samhället att förstå att hela Sveriges skogsmarksareal är biologiskt värdefulla, istället för att bara räkna områden som undantagits från brukande. Den svenska skogsbruksmodellen innebär att vi lämnar hänsyn i samband med att skogen brukas. Därtill avstår markägare frivilligt områden utan krav på ersättning till naturvården. Vi har formellt skyddade områden som myndigheterna beslutar om och vi har lågproduktiva skogar som inte alls får brukas. Idag är det ca 30 procent av skogsmarken som inte brukas alls. Jag efterlyser en helhetssyn när det gäller värdefulla skogar, inte minst ur klimat- och ekonomisk synvinkel.
Ett grundproblem med miljökvalitetsmålet levande skogar är preciseringarna som förra alliansregeringen beslutade om. Som preciseringarna är formulerade kommer vi inte att kunna nå miljökvalitetsmålet levande skogar. Inte ens om vi skulle lägga ned allt skogsbruk i hundra år kommer vi att nå målet om levande skogar. Detta innebär att det alltid kommer att ropas efter att mer arealer ska avsättas för naturvårdsändamål.
Tänk om politikerna vågade ta ett steg tillbaka i sin iver att undanta mark från brukande och att myndigheterna tar till vara markägarnas egna drivkrafter i skyddsarbetet genom att låta kometprogrammet verka fullt ut. På så sätt skulle vi få ett helt annat driv i naturvårdsarbetet. Ett arbete som skulle bygga på respekt för äganderätten, tillit, dialog och samverkan. Att låta myndigheterna själva redovisa uppgifter om kända skyddsvärda skogar som saknar formellt skydd kommer att driva på arealhysterin ännu mer. Nu måste politikerna sätta ned foten och tänka nytt när det gäller skydd av skog.
I april månad reste jag, vd och ordförande runt i samtliga virkesområden inom föreningens verksamhetsområden. Under totalt åtta kvällar träffade vi förtroendevalda medlemmar och diskuterade aktuella näringspolitiska frågor. Det var verkligen värdefullt att få lyssna in medlemmarnas syn på hur man önskar att den framtida naturvårdspolitiken ska utformas. Norras medlemmar önskar att politikerna sätter ett tak för hur mycket skog som verkligen får undantas från brukande och som myndigheterna måste förhålla sig till. De vill att kometprogrammet ska få verka fullt ut och att myndigheterna istället fokuserar mer på naturvårdande skötselåtgärder.
Medlemmarna vill även se ett nytt paket med mark från Sveaskog som kan användas som bytesmark. Det finns även en bred samsyn om att det borde vara möjligt för markägare som erbjuder samhället skyddsvärd skog, att välja om man ska få en engångsersättning eller en ersättning som betalas ut årligen. Med en årlig ersättning till markägaren utifrån virkesförråd och markens bonitet skulle statens resurser räcka längre och fler markägare skulle kunna få ersättning för nyckelbiotoper på fastigheten. En årlig ersättningsmodell skulle även generera intäkter till efterkommande generationer. Staten skulle dessutom få större flexibilitet att i framtiden kunna flytta skyddade arealer till områden där naturvården över tid gör störst nytta.
Tyvärr verkar många tro att naturen är statisk och det tycks finnas ett stort motstånd till att våga prova nya grepp. Detta innebär att vi inte kommer framåt i naturvårdsarbetet på ett sätt som skulle vara till nytta för samhället och enskilda markägare. Jag är i alla fall stolt över att jobba i en modern organisation där det finns mod att tänka i nya banor.
16 maj, 2016 kl. 19:38
kloka ord
17 maj, 2016 kl. 12:54
Jättebra inlägg.
Torgny
05 juni, 2016 kl. 11:37
Om vi ska ställa om till ett långsiktigt hållbart och biobaserat
samhälle , och därmed också till hållbart skogsbruk.
Kommer det att finnas ett behov av ökad tillgång på skogsråvara.
Vill vi dessutom, i genomsnitt, verka för en mer varierad skogsskötsel som leder till att vi på vissa håll minskar skogsavverkningen betyder det att vi på vissa håll kan behöva öka tillväxten för att öka kolinbindning och möjliggöra ökade virkesuttag.
Det innebär då att man bör också ha med och visa på möjligheterna med att öka tillväxten. Det bör bygga på förbättrad skogsskötsel inklusive användning av de bästa, förädlade plantorna och vegetativt förökade plantor. Det skulle medföra ytterligare ett antal miljoner kubikmeter, jämfört med dagens volymer.
Framtidens scenario borde också väga in betydelsen av andra tillväxthöjande åtgärder för att möta den allt större efterfrågan
06 juli, 2016 kl. 9:08
Skogsägare har egendomsskydd enligt regeringsformen och Europakonventionen.
Skyddet för egendom är grundlagsreglerat i 2 kap. 15 § regeringsformen. I bestämmelsens första stycke tillförsäkras enskilda skydd mot det allmänna för sin äganderätt genom ett förbud mot dels expropriation och annan sådant förfogande, dels mot olika rådighetsinskränkningar i mark och byggnad.
Skyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen utgör ett skydd mot ingrepp i den enskildes egendom från det allmännas sida.
Egendomsskyddet regleras i artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Europakonventionen gäller som svensk lag och har inkorporerats genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Av artikel 1 i det första tilläggsprotokollet följer att varje fysisk eller juridisk person ska ha rätt till respekt för sin egendom samt att ingen får berövas denna annat än om det sker i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.
Europakonventionens bestämmelser om skydd för egendom innebär bland annat att staten inte utan vidare kan ta annans mark i anspråk, t.ex. genom expropriation. Bestämmelserna i Europakonventionen får dock också anses innebära att staten har en positiv förpliktelse att se till att rättigheten skyddas mot kränkningar utförda av andra privata rättssubjekt. Detta sker framför allt genom att utfärda lagar som skyddar mot tillgrepp av egendom och som ger möjlighet att få tillbaka egendom som har frånhänts ägaren olovligen.
Staten har alltså ett ansvar när rätten till skydd för egendom hotas genom åtgärder från andra än staten.
Skogsägaren är ägare till den egna ärligt ägda skogen och marken och har full bestämmanderätt om vad marken skall användas till.
Det är fortfarande helt omöjligt överklaga Skogsstyrelsens felaktigheter och myndighetsmissbruk.
Varför framträder aktivister i Naturskyddsföreningen som en myndighet likt Skogsstyrelsen.
Har Skogsstyrelsen gett fullmakt till Naturskyddsföreningen att leka myndighet??
Varför stödjer myndigheter likt naturvårdsverket aktivisterna i naturskyddsföreningen med enorma bidrag för att sabotera för markägare???
Att myndigheter finansierar denna organisation är en skam för naturvårdsverket & Skogsstyrelsen, och gör att förtroendet för naturvårdsverket & Skogsstyrelsen kraftigt minskar.
Rättsväsendet skall beivra alla former av intrång på skogsägarens egendom. Ett rimligt krav är att kriminalisera verksamhet som kränker skogsägarens äganderätt. Det är mycket tråkigt att staten åsidosatt skogsägaren och äganderätten i så stor utsträckning.
Vi skogsägare konstaterar att trots att vi genom skatter avlönar tjänstemännen och att vi som sakägare är drabbade av avverkningsförbud, miljöaktivister, aktivister som trädkramare med olagliga intrång, nerskräpning, olovliga tältläger m.m. och till råga på allt skall vi betala helst en gång till för att eventuellt få den rätt till hjälp som vi lagligt har rätt till.
Skogsägaren är ett brottsoffer och brottsoffermyndigheten skall ha ett inflytande över utredningen.
Sverige är alltmer ett särintresseland utan politiker med ryggrad som vill lyssna eller orkar/kan/törs stå upp och och balansera med sunt förnuft mellan sakägare och särintressen på ett bra sätt. Eller säga ifrån.
Så från myndigheter blir objektivitetskriterierna i praktiken allvarligt sned dragen. Man helst bara vill höra den ena parten som varken gör eller vill göra rätt för sig eller betalar ersättningar och lever på bidrag utan att betala ens skattar i landet Sverige.
Det skapas nu i ökande fart mer och mer bedömningskriterier som baseras på tyckande, som medför grova kränkningar av enskilda privata skogsägares egendom och deras äganderätt. Enskilda privata skogsägare kränks av staten.
Att leka med andras egendom och ekonomi som är den enskilde privata skogsägarens och skattebetalaren det är alltför lätt, och därför inget viktigt för myndigheten att efterhöra deras synpunkter.
Skogsstyrelsen bör gå kurser i egendomsskydd och äganderätt.