Så har regeringen presenterat sitt budgetförslag. På den positiva sidan finner jag skrivningar som ”Sverige ska vara en aktiv och ledande förebild för att uppnå en bioekonomi med ett konkurrenskraftigt och hållbart jord- och skogsbruk”. ”Skogen och skogsbruket ska bidra till ett hållbart samhälle och skogen ska bidra till fler attraktiva jobb”.
Positivt är även att Skogsstyrelsen får ökade myndighetsanslag. Regeringen avser vidare att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att lämna förslag på hur en långsiktig hållbar och sammahållen landsbygdspolitik bör se ut.
I budgetpropositionen poängteras att det finns potential att avsevärt öka skogens produktion av biomassa. Det är även positivt att regeringen avser följa skogssektorns arbete med nya målbilder för god miljöhänsyn och att ett nationellt skogsprogram ska tas fram för att stimulera strategiska satsningar.
Jag antar att det är det nationella skogsprogrammet som ska leda till att ovanstående visioner uppnås. För i ärlighetens namn är det inte mycket i propositionen som på ett konkret sätt stimulerar till utveckling och tillväxt i skogen. Det saknas helt enkelt visioner. Varför är det så?
Följande formulering tror jag kan vara en av orsakerna. ”Gällande produktionsmålet så bedömer regeringen att viktiga delar av målet kan anses vara nått, eftersom tillväxten ligger på en fortsatt hög och stabil nivå och bruttoavverkningarna ligger väl inom ramarna för ett långsiktigt uttag”.
Är det inte dags att höja blicken? Miljömålen får inte enbart bli en nationell angelägenhet. Natten mot fredag enades Eu:s medlemsstater om en ny klimat- och energiöverenskommelse. Globalt har Sverige ett stort ansvar att bidra med förnybara resurser till länder som saknar dessa tillgångar.
Vi får inte slå oss till ro. Våra politiker måste förstå att när stora arealer skogsmark undantas till naturvårdsavsättningar, miljöhänsyn och att större arealer brukas med alternativa metoder med lägre tillväxt per hektar, så minskar klimatnyttan. Sverige måste agera omgående för att öka tillväxten i våra skogar, så att vi även i framtiden kan vara en skogsindustriell stormakt och bidra positivt i den globala klimatomställningen. Något annat vore ansvarslöst anser jag.
En annan orsak till att konkreta åtgärder för tillväxt och utveckling i propositionen lyser med sin frånvaro, tror jag beror på att skogsfrågorna bereds i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. Skogsvårdslagen är uppbyggd av två jämställda mål, ett produktionsmål och ett miljömål. Jag anser att det är dags att föra över fler skogsfrågor till näringsutskottet. Tillfället är särskilt lämpligt nu då landsbygdsdepartementet försvinner och går in i näringsdepartementet. Frågor om naturvårdsavsättningar och förvaltning av skyddade områden bör fortsättningsvis beredas i miljöutskottet.
De konkreta åtgärdsförslagen i budgetpropositionen handlar om att ”miljöhänsynen ska öka i den brukade skogen och skogsvårdslagstiftningen behöver därför skärpas och preciseras”. Jag uppmanar regeringen att lägga resurser på rätt saker och avvakta med detta arbete.
Först signalerar regeringen att de ska följa arbetet med nya målbilder som skogsbruket lägger stor energi på att förverkliga. Riksdagen antog i somras en ny proposition om biologisk mångfald, där frågan om skogsvårdslagstiftningen redan har utretts.
Därtill presenterade Skogsstyrelsen i veckan ett pressmeddelande om att hänsynsarealen som skogsbruket lämnar vid avverkningar, är avsevärt större än vad som tidigare varit känt. Riksskogstaxeringen visar positiva trender för arealen gammal skog, arealen lövrik skog och mängden död ved i skogen. En ny hänsynsuppföljning tas nu fram av en expertkommitté för att uppföljningar ska bygga på mer objektiva mätningar. Hänsynsparagrafen i skogsvårdslagen har nyligen förtydligats.
Ja, ett mer olämpligt tillfälle att utreda skogsvårdslagstiftningen än nu går nog inte att hitta. Jag uppmanar istället regeringen att avvakta nedanstående resultat innan någon ny resurskrävande utredning om skogsvårdslagstiftningen tillsätts;
– Skogsstyrelsens arbete med skogliga konsekvensanalyser (SKA15).
– Den fördjupade utvärderingen av levande skogar.
– Kontrollstationen 2018 för hur arbetet med målbilder genomförs inom skogsbruket.
Låt policyutvecklingen istället vara en naturlig del inom det nationella skogsprogrammet.
En mycket viktig fråga för skogsnäringen är att vara konkurrenskraftiga på den internationella arenan. Här är infrastruktur och transportpolitiken en viktig pusselbit. Jag saknar en satsning i budgeten på att tillåta tyngre lastbilar. Genom att tillåta effektivare lastbilar med 74 tons bruttovikt på BK-1 vägar, kan antalet lastbilar på vägarna minska samtidigt som vi åstadkommer en högre samhällsnytta.
Därför är det olyckligt att regeringen minskar bärighetsanslagen i budgeten. Det är givetvis bra att man satsar på järnväg, men det får inte ske på bekostnad av anslagen till vägar.
Istället avser regeringen att omedelbart och skyndsamt påbörja ett arbete om att införa en avståndsbaserad vägslitageavgift. Jag ställer mig mycket frågande till hur en skatt på avstånd kan stärka industrins konkurrenskraft? En skatt på avstånd är ett dråpslag mot skogsnäringen som är helt beroende av transporter på vägar.
När till och med finansdepartementet konstaterar att skatteförslagen i budgetpropositionen dämpar sysselsättningen och BNP är det dags att fundera över prioriteringarna i budgetpropositionen.
Lämna ett svar