Det är alltid intressant att så här års studera myndigheternas regleringsbrev. Jag har i ett tidigare blogginlägg kallat det för Myndighetschefernas julafton. Då efterlyste jag fler produktionsinriktade uppdrag. I regeringens regleringsbrev till Skogsstyrelsen för 2017 finns äntligen några uppdrag om skogsproduktion med.
Skogsstyrelsen ska bland annat redovisa hur arbetet med samverkansprocessen för en ökad skogsproduktion och tillväxt fortlöper. En annan uppgift är att redovisa hur myndigheten bistått Regeringskansliet i arbetet med Cirkulär och biobaserad ekonomi och i arbetet med ett nationellt skogsprogram.
Därtill ska Skogsstyrelsen, med hänsyn tagen till regeringens ambition om en växande bioekonomi och ett fossilfritt Sverige, vid behov revidera föreskrifter för anläggning av skog på produktiv skogsmark så att de understödjer skogspolitikens jämställda mål om produktion och miljö.
Andra intressanta uppgifter för myndigheten är att redovisa de insatser som myndigheten har gjort för att bidra till en regional älgförvaltning där älgstammen är i balans med sina betesresurser. Skogsstyrelsen ska även redovisa sitt arbete med fältverksamhet vid avverkningar, både kvalitativt och kvantitativt. En annan uppgift är att redovisa vilka beslut som myndigheten har fattat vid prövning av skogsbruksåtgärder enligt artskyddsförordningen och 18 § skogsvårdslagen.
Regeringens favoritområde är skogens sociala värden. För tredje året i rad har Skogsstyrelsen ett uppdrag i regleringsbrevet som rör området. Den här gången är uppdraget att redovisa hur skogssektorns befintliga verktyg kan användas för att bevara och utveckla skogens sociala värden. I uppdraget ingår också att analysera och vid behov utveckla styrmedel, exempelvis föreskrifter och allmänna råd. Regeringen betonar att Målbilderna för hänsyn till friluftsliv och rekreation ska beaktas i uppdraget.
Det är bra att skogsproduktionsfrågorna betonas i regleringsbrevet. Jag hade gärna sett uppdrag om regelförenklingar och hur markägarnas drivkrafter för ett aktivt och hållbart skogsbruk kan tas tillvara. För om vi ska lyckas i omställningen till en bioekonomi, där skogsägare fortsätter investera i naturvård och nödvändiga skogsskötselåtgärder, måste skogsägarnas lönsamhet beaktas tydligare av samhället. Mer morötter och mindre byråkratiska regelverk.
17 januari, 2017 kl. 18:03
Det är knappast en överdrift att säga att det s.k. ”miljöintresset” är att likna vid en statsreligion i Sverige i alla fall för den nuvarande regeringen där miljöpartiet uppenbarligen tillåtits äga denna fråga och sprida sin aktivism från maktens tinnar och torn. Skogsägare är mer eller mindre utsatta för myndigheters godtycke inte minst när någon från Naturskyddsföreningen eller Världsnaturfonden – som numera sitter i Skogsstyrelsen – knystar något om ”artskydd”.
21 januari, 2017 kl. 12:57
Det som är lite snett är ju att Sveaskog som stor markägare. Får en massa miljoner för att de avsatt skyddsvärd skogsmark. Staten betalar staten för något som borde vara bara en självklarhet att göras utan ersättning från vår statskassa. Dessa medel skulle ju istället ha kunnat användas för att ersätta konfiskerad skog hos privatskogsbruket. Och eftersom staten förväntar sig ett vinstnetto av Sveaskogs skogsbruk, tar man nu av tidigare s.k. skyddsvärda skogsarealer för att förse statskassan med nya miljoner. Som man sen tar tillbaka i ersättning för nya objekt man avsätter under viss tid. Ett kanske inte helt rumsrent spel för galleriet. Man säger sig stå för en miljöpolitik man inte direkt efterlever i sitt eget affärsdrivande skogsbolag. En del av det som SS nya GD var ansvarig för under sin tid som chef på Sveaskog. Och visst blir det då trovärdigt när man sen står o avkräver av det privata skogsbruket, att vi ska göra saker bättre ! Jag tror nog att den svenska privat skogsägaren drar sitt strå till stacken i miljöarbetet för en bevarad svensk natur värd namnet ! Och det utan att få den kredit o ersättning de skulle behöva vara värda.