Mitt i naturen är ett fantastiskt naturprogram som under åren bjudit på många trevliga naturupplevelser genom TV-rutan. Programmet som sändes 1-december tar upp det allvarliga problemet med avskogning i Sydostasien och hur det bland annat påverkar livsutrymmet för orangutanger. Regnskogen bränns och ersätts med stora plantager för produktion av palmolja. Att komma till rätta med avskogningen är en viktig fråga och det är bra att Mitt i naturen lyfter problematiken med avskogningen i världen. Men när Sveriges television jämför avskogningen i Borneå med förhållandena i Sverige. Ja, då tappar i alla fall jag förtroendet för programmet.

Så här säger man i avsnittet.

Med våra nordliga barrskogar är det lite annorlunda, vi planterar ny skog efter avverkning. Men precis som på Borneå försvinner många arter om varierad naturskog ersätts med enformiga barrskogsplantager. Under de senaste 60-70 åren har det svenska skogslandskapet förändrats i en rasande takt. Kalhyggesbruket har betytt ökade virkesskördar men också att de gamla skogarna har försvunnit. I deras ställe har vi fått en produktionsskog av gran och tall som avverkas långt innan de hunnit åldrats. I norr har stora gammelskogar räddats i reservat och nationalparker. I söder återstår bara små spillror av urskog”.

Bygger uttalandet på okunskap om svensk skogshistoria? Eller är det en medveten svartmålning av svenskt skogsbruk från Mitt i naturens sida? Vilka är de många arter som försvunnit i Sverige på grund av skogsbruk? Muddus nationalpark är fantastiskt. Men visst kan man begära att SVT ger en mer balanserad bild av den svenska skogen. När får vi se SVT visa ett program som belyser skogens möjligheter att bidra i omställningen till ett hållbart biobaserat samhälle?

Och för den som undrar hur trenderna för gammal skog utvecklar sig i den svenska skogen, så är det bara att studera riksskogstaxeringen.
gammal-skog-jpg