Svartmålningen av svenskt skogsbruk fortsätter i oförminskad takt. På DN debatt framför idag företrädare från fem miljöorganisationer återigen krav på en ny skogspolitik. Bland annat skriver man så här. ”För att miljömålen ska kunna uppnås krävs dessutom att skogsbruket tar ett större ansvar än vad lagen kräver. Myndigheternas uppföljningar visar dock med all tydlighet att så inte sker.”
Får man verkligen sprida vilka lögner som helst? De svenska skogsägarna har undantagit drygt 1,2 miljoner hektar produktiv skogsmark till frivilliga avsättningar. Samtidigt meddelade Skogsstyrelsen nyligen att hänsynen som sparas, är betydligt mer omfattande än vad man tidigare har känt till. Det är både oförskämt och beklämmande att miljörörelsen svänger sig med oriktiga uppgifter.
Miljörörelsen avslöjar sig själv. Deras krav på att undanta skog från aktivt brukande kommer aldrig att upphöra. I debattartikeln kräver de att Sveaskog ska höja naturvårdsambitionen från 20 till 30 procent, till en början!! På vilka grunder kan man fråga sig? Om ladorna nu är tomma bör vi väl istället värna landets viktigaste inkomstkälla.
Jag ser en uppenbar risk i att Sverige hamnar rejält på efterkälken jämfört med våra nordiska grannländer. Läget är särskilt allvarligt med den konkurrensnackdel som svensk skogsnäring har gentemot Finland på transportsidan. Länderna verkar på samma marknader. Men i Finland har man, med stöd av svenska utredningar, höjt den högsta tillåtna bruttovikten på lastbilar från 60 till 76 ton.
Detta innebär att den svenska skogsnäringen både tvingas till en högre klimat- och miljöbelastning och en konkurrensnackdel om ca 20 procent i dyrare transportkostnader jämfört med våra östra grannar. Svenska skogsnäringen använder såklart järnväg där det är praktiskt möjligt, men bland stubbarna i skogen är det som bekant glest mellan järnvägsspåren.
I Finland har man sedan länge ett nationellt skogsprogram och i Norge antogs nyligen en skogs- och trästrategi, SKOG22, som ska säkra konkurrenskraften och fyrdubbla omsättningen till 2045.
Låt oss nu fokusera på hur den svenska konkurrenskraften kan stärkas för fler jobb och på hur skogen kan vara motorn i omställningen till ett hållbart samhälle. Ett första steg är att skyndsamt införa samma regelverk som i Finland. Detta borde också ligga i miljörörelsens intresse.
02 februari, 2015 kl. 0:54
Det ligger i sakens natur att den ideella naturvården alltid kommer att ställa högre krav än vad skogsbruket gillar eller som kommer att realiseras. Tonläget kunde vara vänligare, men det gäller nog skogsbrukets reaktioner också.
Den ideella naturvårdens huvudargument är att det finns 1800 rödlistade hotade arter i skogen vars framtid är osäker. Men chansen att den rödlistade arten finns kvar om hundra år är 98-99 %, så “hotet” låter värre än det är. Det finns 30000 arter i skogen som inte är rödlistade, där chansen att de finns kvar om hundra år är större, händer inget drastiskt är det säkert. Och nettoantalet arter ökar med migration. Förlust i Sverige innebär troligen alltid att arten finns kvar i i andra länder och chansen är stor den kommer tillbaks. Fast vid nästa istid försvinner alla arterna, så det är inte överlevnaden i Sverige som är viktig.
Biodiversitetsförlust är globalt ett allvarligt problem, men det är ett måttligt problem i den svenska skogen. Därför skall Sverige inte satsa obegränsat med resurser på den svenska skogens mångfald och därför är de flesta av artikelns krav överdrivna.
02 februari, 2015 kl. 5:38
Hej!
Jag tror du kanske kunde bidra till en bättre dialog med miljörörelsen om du undvek onödiga kraftuttryck som “ljuger…svartmålning…lögner…oförskämt…beklämmande”. Sådana säger oftast mer om avsändaren än mottagaren. Ett tips bara i bästa välmening…
Du faller i samma trista fälla som Gunnar Linde’n LRF Skogsägarna: ni hänger upp er på en detalj i debattinlägget (formuleringen om frivilliga avsättningar). Ni missar inläggets huvudbudskap därmed; ni läser som fan läser Bibeln. Inlägget hade sin udd riktad mot Sveaskog och inte privatskogsbruket. Klok politik hade kanske varit att ta det lugnt och låta Sveaskog svara. Era överreaktioner ger bara dåliga vibbar och gagnar inte alls dialogen medl miljörörelsen, som sagt.
Bra att känna till är också att det inte är författaren till ett debattinlägg hos drakarna som bestämmer rubrik, ingress och bild. Det gör redaktionerna. En sådan insikt hade undvikit en del onödiga påhopp på Twitter.
Du citerar ovan två meningar från debattinlägget i DN. Den första av dem är med sanningen överensstämmande. Den andra håller jag med om att den inte stämmer med verkligheten. Dock gäller inte heller motsatsen, d v s att myndigheternas uppföljningar visar att skogsbruket tar ett större ansvar än vad lagen kräver (vilket Skogsägarnas tweets ofta antyder).
Saken är ju den att Skogsstyrelsens underlag än så länge endast avser ungefär halva landets skogsareal ; se pressmeddelande från Skogsstyrelsen 24 okt 2014. Därför kan man inte generalisera till Sveriges hela skogsbruk på det sätt du och dina kollegor Gunnar Linde’n och Marianne Eriksson gör.
När det gäller Norges skogsstrategi Skog22 finns en del att säga; kolla på min blogg. Den har endast ett rent produktionsperspektiv och saknar väsentliga delar inom miljö och natur.
Vad gäller införandet av längre timmerbilar är det väl för tidigt att ge upp nu? Det finns ju rationella miljöskäl för, så det kommer nog snart positiva beslut.
Du borde följa min blogg: hans-orjan.blogspot.com
Och också mitt twitterkonto: @Hansorjan
Då skulle du få se endes andra aspekter på detta med skog och skogsbruk än du kanske är van vid.
Och läser du något intressant får du gärna skicka vidare för allmän kännedom. Även sådant du inte håller med om. Det brukar gagna dialogen. Och skogsnäringen borde må bra av att andra perspektiv än det egna hörs i leden.
03 februari, 2015 kl. 20:49
Hej Hans Örjan!
Jag uppskattar verkligen att du engagerar dig, kommenterar och lämnar synpunkter på mina blogginlägg, det gagnar diskussionen. Jag håller med debattörerna om att det behövs ökade anslag till naturvård, det har jag bloggat om tidigare. Det vore även önskvärt att enskilda markägare kan få bytesmark, vilket jag också tidigare har påpekat. Samtidigt tycker jag att det är är viktigt att man håller sig till fakta när man debatterar. I artikeln finns tyvärr flera faktafel. Jag valde att belysa två av dem i detta blogginlägg.
Att det finns brister i miljöhänsynen är väl känt. Men enligt gamla polytaxuppföljningen är volymen som lämnas vid avverkning generellt högre än lagnivån, däremot har man ofta sparat volymen på fel ställe. Det är en av bakgrunderna till dialogen om miljöhänsyn som utmynnat i nya målbilder för god miljöhänsyn. Det är ett omfattande förbättringsarbete som nu sker i skogen för att jobba mot dessa målbilder, som har en ambitionsnivå som är väsentligt högre än lagnivån.
Tillsammans med nya uppgifter om att hänsynen är betydligt mer omfattande än vad man tidigare trott och det faktum att skogsägare undantar 1, 2 miljoner hektar skogsmark utan ersättning, så är det fel att säga skogsägarna inte tar ett större ansvar än vad lagen kräver. En ny skogspolitik är därför fel väg att gå anser jag. Dagens skogspolitik tar vara på markägarnas egna drivkrafter, det är jätteviktigt.
Vi måste även titta i ett större perspektiv. På skogens klimatnytta och hur skogen kan vara grunden för en bioekonomi. Det beskrivs väl i denna debattartikel;
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skogen-ar-grunden-for-ny-bioekonomi_4296007.svd
Du får väldigt gärna ifrågasätta och tycka till om det jag skriver på denna blogg, det uppskattas. Jag har börjat följa ditt twitterkonto. Det kunde kanske vara ömsesidigt? 🙂
05 februari, 2015 kl. 18:40
Jag har ju en lite sangvinisk inställning till rödlistan, särskilt de lägre hotkategorierna
Jag tycker därför det är djupt oroande att regeringen inte delar den uppfattningen. Se http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/mer-pengar-ska-ga-till-skydd-mot-varg_4309971.svd Först står det “I 2015 års rödlista som kommer att presenteras i april 2015 är vargen klassad som sårbar” och sedan “Regeringen kommer att uppdra till Naturvårdsverket att, i samråd med Jordbruksverket, utreda gynnsam bevarandestatus för varg.” Dvs trots att naturvårdsverket inom ramen för riksdagsbeslut för drygt ett år sedan beslutat om ett golv på 270 vargar skall det omprövas. Det räcker med att rödlistan säger sårbar för att regeringen skall reagera med propåer att öka antalet! Och vad säger det om den långsiktiga trovärdigheten av statsmakterna när deras uppfattning i frågor de själva säger ligger på myndighetsnivå inte överlever ett regimskifte?
Och vad säger det om statsmakternas inställning till rödlistan? Med den inställningen finns nog underlag för många miljoner hektar nya avverkningsförbud eller nyttjandeförbud.