Skogsstyrelsen har publicerat ett pressmeddelande om att ersättningsnivåerna i fjällnära skog behöver utredas. Anledningen sägs vara att Kammarkollegiet har uppmärksammat Skogsstyrelsen på att det finns skäl att utreda i hur stor utsträckning rådigheten över fastigheten påverkas vid avverkningsförbud enligt 18 § skogsvårdslagen. I väntan på att Skogsstyrelsen utreder frågan tvingas nu drabbade skogsägare vänta ytterligare tid på att få ersättning och dessutom leva i ovisshet om vilken ersättning som verkligen ska utbetalas.
Tänk om Skogsstyrelsen kunde visa att man har modet att stå upp för äganderätten och skogsvårdslagen. Varför svarar Skogsstyrelsen inte bara Kammarkollegiet att ett förbud enligt 18 § skogsvårdslagen omöjliggör för markägaren att bruka sin skog? Därmed har skogsägaren rätt till ersättning i enlighet med 19 § skogsvårdslagen och expropriationslagen.
Varför avfärdar då inte Skogsstyrelsen på ett tydligt sätt Kammarkollegiets propåer? Är förklaringen att kostnaderna för skydd av fjällnära skog nu har skjutit i höjden, så till den milda grad, att staten vill krypa undan sitt ansvar att ersätta markägare vid skydd av skog?
Eller är det så att Kammarkollegiet påpekat för Skogsstyrelsen att skogen skulle kunna gallras? Men Skogsstyrelsen kan väl inte på allvar mena att gallring av 120 årig skog är en avverkning som är förenlig med 10 § skogsvårdslagen, d.v.s. att avverkningen ska främja skogens utveckling?
Är det möjligen så att Kammarkollegiet menar att intrånget inte skulle gälla för all framtid? Här har vi egentligen grundproblematiken, d.v.s. att Skogsstyrelsen valt att inte tillämpa skyddsformerna i miljöbalken. Istället har Skogsstyrelsen valt att enbart betala intrångsersättning utan att områdena blir formellt skyddade. ”Den osynliga skyddsformen” som jag bloggat om tidigare.
Min utgångspunkt är att myndigheterna måste respektera den grundlagsskyddade egendomsskyddet och använda befintliga skyddsformer i miljöbalken när man undantar skog från brukande. Ersättning ska göras i enlighet med ersättningsreglerna i miljöbalken och expropriationslagen. Skogsstyrelsen måste sluta gömma sig bakom interna riktlinjer om att inte kunna bilda biotopskydd som är större än tjugo hektar. Det minsta man kan begära är att länsstyrelsen och skogsstyrelsen talar sig samman och bildar formellt skydd på områden där det utfärdas avverkningsförbud. Låt inte enskilda skogsägare komma i kläm på grund av bristande samarbetsförmåga mellan myndigheterna.
16 november, 2016 kl. 7:28
Ska staten, dvs alla vi medborgare, äga all mark och genom detta bättre uppnå en hushållning med dess resurser?
Kan inte ett sånt ägande leda till en minskad biologisk mångfald och därmed en ökad obalans mellan miljö- och ekonomimål?
I dagsläget får ser ju jag de privata markägarna som en garanti för just mångfalden, det är ju många olika människor med lika många tankar om hur just deras mark ska skötas – vilket leder till en uppsjö av olika skötselsätt.
Den markägare som lyckas över genomsnittet med sina miljömål riskerar ju att förlora det denne skapat genom att det kollektiva “vi”et övertar det lyckade utfallet och som bäst skapar ett reservat.
Denna ordning tror jag riskerar att minska mängden uppfyllda miljömål för de enskilda markägarna, just för att de riskerar att förlora bestämmanderätten över det de brukat och skapat.
16 november, 2016 kl. 15:38
Den grundlagsstiftade äganderätten (skogsäganderätten) är i Sverige utsatt för en kontinuerlig erosion och attack.
I ett internationellt perspektiv framstår vårt land som en tjänstemannastyrd kommuniststat.
Man kan betrakta äganderätten som endast den absoluta rätten att betala skatt, avgifter, upprätta planer baserade på inventeringar, stå kostnader för allmänhetens fritid och mijöförstörelse. Skyldigheter.
De flesta markägarna förfogar i praktiken inte över jakt- eller fiskerätten, eller markanvändning. Även fast många naturvårds- och andra behjärtansvärda angelägenheter kan lösas på ett respektfullt och marknadsmässigt sätt så väljer våra byråkrater att skapa en praxis av ständiga angrepp på grundlagens andemening.
Hur många människor blir inte kränkta.
Vad ger egentligen massor av röstberättigade i förorterna för mandat för eliten att göra övergrepp ute i bygderna.
Kan man tycka. Troligvis
18 november, 2016 kl. 10:37
Att Skogsstyrelsen ska utreda ersättningsnivåerna i fjällnära skog är för att skogsägare ska behandlas rättvist. Vi vill också säkerställa att vi hanterar skattebetalarnas pengar korrekt. Vi utreder inte skogsägarnas rätt till intrångsersättning, utan utredningen handlar om att de ska få en ersättning som motsvarar den inskränkning som skett. Vi beklagar den försening som detta innebär, och det merarbete det medför för de skogsägare som nu behöver väcka talan hos Kammarrätten. Detta då deras tidsgräns att nå en överenskommelse med oss går ut inom kort.
Vi utreder frågan så fort som möjligt och har som ambition att vara klara senast i mars 2017. För oss är det viktigt att alla behandlas lika och vi hoppas därför på förståelse för vårt agerande i detta läge.
Frågan om att betala ut ersättning vid avslag på en avverkningsansökan är ny för både oss och skogsägarna. Vi har utrett flera olika frågeställningar och arbetat med att ta fram en hantering när tillstånd att avverka i fjällnära skog inte ges. Vi utgick ifrån att det handlade om ett fullt intrång, men efter samtal som vi nyligen haft med Kammarkollegiet, har vi uppmärksammat att andra bedömningar kan göras. Det är en skillnad mellan bildande av biotopskydd som är för all framtid och ett nekat tillstånd som gäller tillsvidare.
Beslutet att göra en utredning är vårt eget och ingen annans, då vi behöver se över hur intrånget bedöms i andra slags ärenden och ta stöd i de domar som eventuellt finns. Vi har en skyldighet att säkra att skogsägare får den ersättning de har rätt till, att de behandlas lika och att vi använder statens resurser på rätt sätt. Därför ser vi ingen annan väg än att göra halt och utreda frågan.
Precis som du påpekar behöver vi och andra myndigheter respektera egendomsskyddet och säkra att ersättningsregler följs korrekt. Det är precis det som vi försöker åstadkomma med den utredning som ska göras.
Som vi skriver i pressmeddelandet kontaktar vi också de markägare som berörs och besvarar deras frågor så långt som möjligt.
Anna Wallstedt, enhetschef, Skogsstyrelsen
20 november, 2016 kl. 18:00
Bra och tydligt svar av Skogsstyrelsen. Men är det verkligen i kammarrätten och inte i mark- och miljödomstolen som markägarna ska väcka talan om ersättning?