Det kokar av ilska i Jokkmokks skogar. Ilskan och frustrationen som nu gror i Jokkmokk beskrivs i en ambitiös artikelserie i NSD. Närmare 20 000 hektar av allmänningens marker i Jokkmokk är på väg att bli naturreservat.

Vilket ansvar har egentligen staten, när en yta större än Lidingö, Solna, Sundbyberg, Sollentuna, Danderyd och Vaxholms kommuner tillsammans reservatsbildas, enbart på Jokkmokks allmännings marker?

Vilken hänsyn tar staten till omkringliggande samebyar när länsstyrelsen skapar så stora reservat? Hur ser konsekvensanalyserna ut? Har man överhuvudtaget gjort några konsekvensanalyser?

I ett webb-tv inslag i NSD:s artikelserie (Uppretade skogsägare) beskriver Christian Rimpi, skogsförvaltare på Jokkmokks allmänning ett följdbekymmer som drabbar både allmänningen och rennäringen, när länsstyrelsen inrättar ett sammanhängande reservat på 12 000 hektar på deras marker. Eftersom arealerna huvudsakligen ligger inom Tuorpon sameby, tvingas allmänningen istället bruka markerna hårdare på Jåhkågasska samebyns betesmarker. Har länsstyrelsen beaktat detta vid reservatsbildningen?

Jag får slåss med min granne när staten inte tar sitt ansvar“, säger Rimpi i webb-tv inslaget.

För ett år sedan beslutade riksdagen om propositionen om biologisk mångfald och ekosystemtjänster med ett etappmål om att det formella skyddet av skog, ska öka med 150 000 hektar nedanför den fjällnära gränsen.

Som jag har lyft fram i flera tidigare blogginlägg riskerar nu reservatsanslagen att hamna ovanför den fjällnära gränsen. Detta är arealer som inte räknas med i miljömålet levande skogar. Var finns politiska beslut om hur mycket skog som ska skyddas ovanför den fjällnära gränsen? Var finns konsekvensanalyserna för dessa avsättningar?

Det kanske är helt rätt strategi att skydda ännu mer skog ovanför den fjällnära gränsen. Men varför har vi ett miljömål om levande skogar som exkluderar 3,2 miljoner hektar skogsmark? Varför redovisar vi inte istället med stolthet, vilka skyddade arealer som är undantagna från ett aktivt brukande på hela skogsarealen?

Det är dock värt att lyfta fram goda exempel även i Jokkmokk. SCA skyddar ett trettiotal skogar i Vuollerim efter ett nära samarbete med miljöprofilen Mats Karström. Detta visar på styrkan med dialog och samverkan. Min bestämda uppfattning är att naturskyddet måste baseras mer på just dialog och samverkan. Det är dags att ta vara på de goda exemplen från kometprogrammet och undvika onödiga konflikter med markägare.

Enligt Jokkmokks allmännings stadgar får allmänningens areal inte minska. Lösningen är att ge allmänningen ersättningsmark. Budskapet till politikerna är att vaska fram ett nytt paket med ersättningsmark, ett paket som även kan komma privata markägare till godo.