I samband med regeringsförklaringen deklarerade Stefan Löfven att landsbygdsdepartementet läggs ned. Landsbygdsfrågorna ska istället hanteras under näringsdepartementet, med Sven Erik Bucht från Norrbotten som landsbygdsminister.

Beskedet har skapat stora rubriker. Centerpartiet går så långt att de kallar det en krigsförklaring mot landsbygden. Men är det verkligen så dramatiskt? Jag tror istället att statusen för skogsfrågorna kan höjas när de hamnar på näringsdepartementet. Flytten ger en signal om skogens betydelse för omställningen till ett biobaserat samhälle, jobb och exportintäkter. För oavsett om det är en ny ledning i ett företag eller en ny regering, så hör det till att bygga ett nytt lag och sätta sin prägel på verksamheten. Jag välkomnar även utnämningen av Sven Erik Bucht som landsbygdsminister.

Men om syftet är att lyfta upp de gröna näringarna på agendan, så undrar jag var visionerna om skogens alla möjligheter i regeringsförklaringen tog vägen? Var fanns miljardsatsningarna på det ”gröna guldet” som Socialdemokraterna utlovade i valrörelsen? När statsministern nämner skogen i regeringsförklaringen begränsar han sig till att säga ”Fler naturskogar ska skyddas och naturvårdshänsynen ska öka i den brukade skogen”. Varför lyfter han det i regeringsförklaringen? Riksdagen har precis antagit en ny proposition om biologisk mångfald i den riktningen och skogsnäringen jobbar för att implementera nya målbilder för god miljöhänsyn i sina verksamheter.

Stefan Löfven poängterar vidare att ”klimatfrågan är vår tids ödesfråga”. Men nämner inte med ett ord satsningar på biodrivmedel eller skogens klimatnytta?

Positivt är dock satsningen på en nyindustrialiseringsstrategi. Regeringen uttrycker också att ”En modern och aktiv näringspolitik skapar jobb i hela landet. Landsbygdens näringsliv ska utvecklas genom förbättrad infrastruktur, tillgång till bredband, närhet till högskolor och forskning samt ett stöd för att säkra tillgången till butiker och samhällsservice” samt att ”investeringarna i infrastruktur, bostäder och klimatomställning ska öka”.

Regeringsförklaringen innehåller flera dubbla budskap. ”Sveriges konkurrenskraft ska stärkas”, samtidigt utlovar statsministern att en vägslitageavgift ska införas för att finansiera förbättringar av infrastrukturen. Någon av Socialdemokraternas valanalytiker bör slå näven i bordet och påpeka att partiet tappat ett par procentenheter i de senaste valen, enbart på förslaget om en kilometerskatt för tunga lastbilar.

För trots att partiet vill profilera sig för jobb och en näringspolitik för hela landet, så envisas man med att hålla fast vid en skatt på avstånd som undergräver lönsamheten och konkurrenskraften för det svenska näringslivet. Visst är det bra att man vill satsa på infrastruktur, men det är till föga hjälp om företagen redan är nedlagda när infrastrukturen finns på plats. Socialdemokraterna i Danmark valde att skrota sitt eget förslag om en kilometerskatt eftersom det skulle slå hårt mot jobben i glesbygd.

Om en kilometerskatt slår hårt i Danmark, så kommer en skatt på avstånd i Sverige innebära att mycket av företagandet ödeläggs. Här måste Socialdemokraterna komma till insikt. Gör de inte det, så riskerar istället den nya regeringen att ödeläggas redan när budgeten ska klubbas i riksdagen.