I veckan skrev jag ett inlägg på Twitter som löd ”Nu blir goda råd dyra, hos Skogsstyrelsen” Inlägget syftade på en debattartikel i skogsland där Skogsstyrelsen dementerar att rådgivning till privata skogsägare kommer att upphöra. I debattartikeln kan man dock läsa att rådgivning i fält, i större utsträckning än tidigare, kommer att ske inom ramen för Skogsstyrelsens uppdragsverksamhet. Skogsägare som vill ha goda råd av myndigheten får därmed plocka fram plånboken.
När jag kom hem från jobbet i fredags låg ett brev från Skogsstyrelsen i brevlådan. Brevet innehöll passande nog en ”Röjningsrådgivning”, med information om röjningsbehov på min egen fastighet. Skogsstyrelsen har med hjälp av satellitbilder identifierat att det finns behov av röjning på min skogsfastighet och vill med brevet uppmärksamma mig på åtgärdsbehovet. I brevet fanns även en kartskiss över åtgärdsområdet, tydlig information om varför det är viktigt att röja, samt en inbjudan till en röjningsträff. Allt helt kostnadsfritt!!
Jag har förståelse för att Skogsstyrelsen behöver effektivisera och hitta nya metoder för att nå ut med sin rådgivning till skogsägare. Ett brev på det här sättet, följt av en informationsträff, tycker jag är ett bra exempel på hur myndigheten kan jobba med rådgivning. Det är viktigt att Skogsstyrelsen finner rätt balans mellan rådgivning och myndighetens uppdragsverksamhet. För ska vi klara våra skogspolitiska mål, så måste rådgivningsinstrumentet användas effektivt även i framtiden.
Så är goda råd dyra? Nej, min uppfattning är att goda råd är lönsamma. Mitt råd till dig som skogsägare är att investera i en skogsbruksplan. Det gör det både lönsamt och roligt att vara skogsägare. Som medlem i Norra kan du dessutom ta med dig din skogsbruksplan ut i skogen genom att kostnadsfritt ladda hem appen, ”NorraSplan”.
Följ med Björn på en introduktion;
21 november, 2014 kl. 9:18
Ett bekymmer är att vi inte vet vad som finns i den odlade skogen. När det kommer skogsodlingsmaterial till en skogsägare så är det idenfierat med en nummerkod som säger vilket fröparti det kommer från. Med den kan man få reda på varifrån skogsodlingsmaterialet härrör. T ex vilken fröplantage eller vilket importfrö. Men denna information förs mycket sällan över i beståndsregister. Även när det sker blir det inte på ett systematiskt sätt. Detta innebär att det inte går att med stickprovsundersökning göra undersökningar. Det blir svårt att klarlägga om ett skogsodlingsmaterial är dåligt i praktiskt skogsbruk, t ex om det hade varit bättre med mer nordligt eller mer sydligt tallfrö. Det kan även för markägaren vara intressant vilka genetiska material som användes till en skog om femtio år. Det föreslogs att det skulle finnas utrymme i mallarna och instruktionerna för skogsbruksplaner för denna icke obligatoriska uppgift, men eftersom skogsägarna tyckte det var för besvärligt så genomfördes det inte. Det finns system i storskogsbruket men inte heller det fungerar bra, exempelvis kan samma kalyta ha planterats med olika material utan att det bokförts var på hygget. Så vi kommer för sällan att kunna koppla skogsodlingsmaterial och skog vilket leder till oprecis kunskap vilket leder till något mindre optimala skogar.